"Nångång kommer han"

"Mamma, när kommer min bästa kompis?", frågade Edgar idag.
"Vem menar du då?", frågade jag.
"Han med mommo. Min moffa.", sa Edgar.

Jag blir tyst en stund, och det ilar till inombords.
Det är snart två och ett halvt år sen hans moffa dog,
och han saknar honom så mycket än.
Han frågar fortfarande efter honom sgs varje vecka.

"Edgar, moffa är ju död, det vet du.", sa jag.
"Men kommer han tillbaka till min födelsedag?", frågar Edgar då.

"Men nog vet du att man inte kan komma tillbaka
mera när man dött. Du minns ju hur gammal och
sjuk moffa var", säger jag.

"Jamen...nångång, nångång kommer han", säger han.

Och tystnar.
Sen suckar han djupt och går in i sitt rum.

Sen hör jag hur han knäpper på TV:n

Han vet nog, men han vill inte.
Han vill inte att det ska vara så.

Lilla stora ungen min.
Hur ska jag förklara så du förstår?