Loppiskonst

Förr i världen talade man
om marknadskonst.
Ofta sådär lite nedlåtande.
Som om det inte var riktig konst.
Ändå var det ju nån
som hade suttit och målat
de där tavlorna.

Som hade njutit av det.
Av sina händers verk.
Det var kanske inte så stor konst,
men alla blir inte stora konstnärer.

Jag tycker inte att just det
är så vidare viktigt.

Inte för mig.

För mig är det glädjen
när jag målar som är det viktigaste.

Och leendet jag ser i
betraktarns ansikten
när de känner igen nåt
i mina tavlor.

Merknadskonstens tid
är kanske förbi,
så nu ska jag testa loppiskonst.

Min man förde lite saker
till sitt loppisbord igår
och då skickade jag med
några småtavlor.

Mest för att jag har för många,
men också för att se
hur folk reagerar.
Och för att föra Gladkonsten ur huset.

Inte gläder den nån här.
I vårt källarförråd.
I ett hörn i vårt vardagsrum.

Kan ju hända att ingen köper.

Men kanske nån tittar.

Och ler lite.

Det här är en av småtavlorna som fick fara till loppis igår.