Han är ju så lätt att älska

Nästan varje år inför
Edgars födelsedag
har jag skrivit om honom.
Om hur det kändes
när han blev född.
Om hur det är att leva
med honom.
Vad han har gett oss.
Och vad jag hoppas
att vi har gett honom.

Oftast gör jag det
med stor glädje
och med tacksamhet.
Ibland gör jag det
med lite sorg i hjärtat.

Jag är glad och tacksam
över att han föddes
just till oss.
Så glad över allt han lärt oss.
All kärlek, all glädje
och också förståelse.
Han har lärt mig förstå
andra människor.
Förstå att alla inte
är bekväma med honom.
Förstå att just det
beror på osäkerhet,
På att de inte är vana.
Han har lärt mig bli mjukare.

Och jag hoppas
att det att just vi
är hans föräldrar
har gett honom mycket.
Mitt tålamod
Hans pappas förmåga att
få Edgar att
ta ett steg till utöver
det han tror sig förmå.

Mikaels humor
och sätt, som lärt
Edgar veta skillnad på
allvar och struntprat.
Och deras kamratskap.
Stunderna av killsnack.

Och allas vår kärlek.
Min och Mikaels.
Hans pappas.
Hela släktens.

Han är ju så lätt att älska.

Nu fyller han aderton år.
Vår skruttunge
Edgar Hermanni Pötkylä
blir vuxen på riktigt.

Det är femton år mellan bilderna, och som synes så har han alltid velat vara fin. Fast just den där slipsen kastade han i "roskis" en julafton när han inte ville ha den längre.