Som karma ungefär

Kollade fb-flödet så där
lite havslappt och såg
att nån skrev om livet och döden.
Undringar om varför vi finns,
vad som är alltings mening.

Jag läste inte desto mera.
Inga kommentarer och så,
men tanken blev och gro
i min hjärna ändå.

Kanske finns vi helt enkelt
som en art här på jorden.
En bland alla andra.
Och vår uppgift är att
få barn och se till att arten
lever vidare.
Och de som inte får egna barn
finns för att de behövs
för andras barn,
och för andra människor.

Kanske vi helt enkelt finns
för att vår uppgift
är att leva så länge
så att våra barn och andras barn
ska ha tid att lära sig
av det vi kan och vet
och sedan i sin tur lära
det vidare.

För att vi ska lära varandra
att leva bättre liv.

Vår uppgift är nog inte
att samla rikedom
och göra stordåd.
Vår uppgift är kanske att se till
att våra och andras barn
blir ännu bättre
på alla sätt och vis
än vad vi själva är.

Som god karma ungefär,
men överflyttad på barnen.

Jag tror
att det är meningen
med våra liv.

Allt det andra
runtomkring
är mest tidsfördriv.

Nåt att göra
medan vi håller ögonen
på de yngre.

Fast vad vet jag.

Det är bara funderingar i natten.