vårt radhus brann.
Tio år sen vi stod
där och tittade på
hur allt vad vi ägde
gick upp i rök.
Alla kläder,
alla böcker,
alla foton och negativ,
alla viktiga papper,
och Edgars kära
vänner Ior och Tiger.
Det som inte brann
var så skadat av
rök och vatten
att det var förstört ändå.
Så vi stod där
och vi hade ingenting.
Ändå hade vi det viktigaste.
Vi hade varandra,
och vi hade massor
av kärlek, hjälp och omtanke
av både nära och kära
och av helt okända.
Vi hade det viktigaste.
Branden september 2009
SvaraRaderaMinns mycket väl. Var i Purmo och plockade lingon när min dotter som var på besök hos sin dotter i Ekenäs, ringde och frågade var jag befann mig. En väninna hade ringt och sagt att det brinner på Borgarmalmsvägen, bor inte din mamma där? Jag kontaktade Mats och bad honom åka till min lägenhet och se var det brann. Jag fick rådet att inte åka hem- det är fullt med brandbilar, rök, nyfikna människor, din lägenhet är ok. När jag så småningom återvände hem möttes jag av brandmän, slangar och det utbrunna radhuslängan 5 b. En tragisk syn som jag inte glömmer. Tur i oturen var väl att branden började på dagen och att ingen människa skadades. Men traumatiskt för alla drabbade.
Ja det var en hemsk dag. Men konstigt nog har tiden gått fort, och nu känns det bara som en avlägsen mardröm.
SvaraRadera