Design-kids

Har diskuterat det här med att göra abort på foster med Downs syndrom.
Diskussionen kom upp pga en länk jag hade på min facebook-sida.
 http://www.lifesitenews.com/news/breaking-richard-dawkins-choosing-not-to-abort-baby-with-down-syndrome-is-i

Alla som kommenterade länken var överens om att det är fel att göra abort bara för att fostret har DS.
Jag, som själv har ett barn md DS, vill ta saken ännu ett snäpp längre.
Jag tycker inte att man ens ska ges den möjligheten.
Varför ska man få bestämma vem som ska födas?
Ok, kan förstå abort i vissa situationer, men jag kan inte förstå att man gör abort bara för att nån har DS.
Korrigerar, för att nån troligen har DS.
Inga tester är 100% säkra.
Det finns fall där testet visat att fostret haft DS och sen har det fötts ett helt vanligt barn utan extra kromosom.
Och tänk när alltr det här tas ännu lite längre.
När man kan börja förutse både det ena och det andra.
Jag spånar nu, men tänk om man kan förutse saker som om barnet ska bli dövt, eller inte kan se, eller har autism, eller blir för kort eller får för rakt eller för lockigt hår.
Eller för svart hår.
Eller för rött.
Kanske man kan börja specialdesigna sina barn.
Eller kanske beställa dem på nätet.
Ett sånt ska vi ha, men det där duger inte!

Jag överdriver nu, men visst farao är det en skrämmande tanke.

Skulle det vara så hade jag aldrig blivit född.
Jag med mitt synfel och mina övervikts-gener.

Alla är lika bra!!!

Rockabilly Jackson

I ett par års tid nu har Edgar sökt sin musiksmak.
Och vi har följt den proceduren, ibland med förtjusning och ibland med snudd på fasa.
Det har varit country, det har varit Rammstein, det har varit WASP.
Det är ganska mycket Michael Jackson (mest för dansens skull), och det är Vstersundsby spelmän.
Svensk dansbandsmusik har vi inte ens vågat låta honom lyssna på för alla andra i familjen skulle bli nervvrak om han fastnade för det.
Men nu börjar det luta åt rockabilly-stilen och det kan vi alla leva med.

Han är supercool när han står där framför sin stereo och sjunger med och har gitarren (min akustiska) i högsta hugg :)

Minst lika cool som när han dansar till Billie Jean med dödskallehatt på huvudet och med min röda läderjacka på sig.
En sådan moonwalk är det inte många som upplevt.

Fredagsbabbel

Jisses vad skönt det alltid är att komma hem en fredagseftermiddag!!
Just den känslan.
Den där känslan när man har en lång skön helg framför sig.
Pyjamastassande morgonmys.
Godaste frukosten på hela veckan (fast den egentligen är sgs likadan som alla andra dagar).
Lite extragod mat kanske, och ett lördagsbesök hos kära mor i stan.
Lördagskvällen när man vet att hela familjen är ledig.
Sovmorgon.
Fast med Edgar i huset blir det inte lika långa sovmornar som när Mikael och jag är på tumis.
Men det gör inget, för när man inte ska iväg nånstans på morgonen känns det som sovmorgon fast man vaknar ganska tidigt.

Så, nu ska jag göra en fredagsmiddag bestående av stekt nypotatis (rester från igår) och sojakrossbiffar (också de rester från igår)
Och så lite rödbetssallad till det.
Och det kommer att smaka alldeles himmelskt!
Bara för att det är fredag.

Ont i halsen, so what??

Jag har haft ont i halsen några dagar nu.
Jag får ganska ofta ont i halsen, vet inte varför.
Det var så redan när jag var liten/ung.

På 80-talet nån gång hade jag jätteont i halsen nästan en gång per månad.
Och det var inga småsaker, utan verkligen jätteont.
Min far, som var en klok man, föreslog att jag skulle sluta dricka mjölk.
Mjölk är slembildande och "bobbor" trivs bra i slem.
Och det hjälpte faktisk, halsontet kom inte så ofta efter det.
Men det försvann inte och några år senare fick jag återkommande halsbölder och blev till slut tonsillopererad.
Det är ungefär 20 år sedan.
Minns att en doktor då sa att mitt halsont kan börja komma tillbaka senare i livet.
Han hade rätt.
Det är inte lika besvärligt som det var då, men det dyker upp ibland.

Inte mycket jag kan göra åt det.
Annat än stanna hemma från jobbet och vila.
Har varit hemma två dar nu och jag har sovit, och sovit, och sovit ännu mera.
Och det hjälper.
Nu är jag så pass ok så att jag kan jobba i morgon.

Men ibland känns det som om folk tycker att jag är sjuk "i onödan".
Lite ont i halsen, so what?
Ungefär.

Men jag känner min kropp efter att ha bott i den i 53 år.
Jag vet när den behöver bota sig genom att vila.

Jobbet kallar

Semestern är slut.
Bara helgen kvar nu och sen är det jobb som gäller.
Eftersom jag älskar att vara hemma så brukar det vara lite jobbigt när semestern är slut.
Inte deprimerande, men lite tråkigt och vemodigt nog.

Men se i år tänker jag ta det som en kvinna.
Jag tänker bara se tillbaka på sommaren med glädje och tacksamhet och inte vara ledsen över att den är slut. Bara minnas hur vackert allt var.

Och hösten är ju härlig också.
Det lite roliga, och konstiga är, att efter en varm och skön sommar
är det skönt när hösten kommer.
Mysko, eller hur?
Men nu har man gått här i shorts och linne,
eller sommarklänning och svettats hela sommaren,
så nu ska det bli riktigt skönt att få ta på sig favorit-tröjan och tightsen snart.
Eller den där svartvita klänningen som är för varm på sommaren.
Läderjackorna.
De svarta kängorna med rosor på.

Och har vi tur är hösten bra och sen är det jul och efter det är det snart sommar igen :)

Tjolahopp!!

Täcks jag?

På lördag ska vi ha loppisrace här i området där vi bor.
Jag har hållit på nu ett par dar och plockat bland en massa grejor och funderat på vad jag ska sälja.
Och igen har jag stött på samma gamla problem.
Täcks man sälja sånt som man fått i present?
Jag har några sådana saker.
Sånt jag helt enkelt inte använder längre.
Det kan vara nån inredningspryl som visserligen är helt ok, men som inte passar in längre.
Det blir ju så när man flyttar ibland, eller bara inreder på annat sätt än förr.

Personligen så tycker jag att det är helt ok att sälja.
Det är onödigt att ha saker liggande i flera år utan att de blir använda.
Bättre att man säljer sakerna då, för en billig peng, åt nån som faktiskt vill använda dem.

Så, jag tycker att det är ok.
Men täcks jag??

Att skörda vemod

Våra trädgårdshallon mognar nu.
Så snabbt så det syns.
Jag plockar en bunke på morgonen, och så får jag plocka på nytt på kvällen för då har nya mognat.
Det är härligt, det är det.
Men det känns alltid också lite vemodigt.
Det är alltid så för mig, oberoende om jag plockar bär, svamp, eller tar upp potatis.
När det är dags att skörda kommer vemodet.
Då är sommaren snart slut.

Så jag skördar lite vemod, och hoppas på en vacker höst.