Jag har njutit

Sitter här mitt i natten och njuter av livet.
Jag har haft ett lånt och underbart jullov.
Jag har börjat promenera igen.
Jag har målat lite.
Jag har umgåtts med barnen.
Jag har haft tid för mig själv och min man.
Jag har pysslat på med ett och annat här hemma.

Nu är det en ledig dag kvar.

Och än en gång kan jag konstatera
att om ledigheten har varit stressfri
så är det riktigt ok att återvända till jobbet.

Precis så här vill jag ha det när jag är ledig.

Jag vill inte åka nånstans.
Jag vill inte vara i stan och shoppa.
Jag vill inte gå på krogen.
Jag vill inte träffa för mycket folk.
Lite nog, men inte hela tiden.

Nu är det helt ok med vardag igen.

Nu har jag vilat.

Nu har jag njutit av livet.

Årets sista dag och helvetesmaskinen

Det är årets sista dag.
Just på årets sista dag tyckte jag att det
passade bra att plocka fram helvetesmaskinen.

Även kallad symaskin.

Jag hade ett gardintyg i skåpet.
Det har legat där och väntat på mig
i minst två år.
Idag tyckte jag att det var dags att göra nåt åt det.

Jag är jätteimponerad av folk som kan sy!!
Sådana som bara sätter sig ner vi maskinen
och fixar till otroliga kreationer.
Jag skulle älska att kunna det!

Tänk att kunna sy kläder!
Att kunna köpa nåt från loppis och fixa om det.
Att kunna sy väskor av gamla jackor.
Fina små toppar av gamla herrskjortor.
Börsar, dockor, kramdjur och vad som helst.

Och visst kunde jag väl lära mig.
Men mina nerver fixar det inte.

Redan när jag tar fram helvetesmaskinen börjar det
pirra oroväckande under skinnet.
Det blir kortslutning i hjärnan,
och det hjälper inte ens att lyssna på Black Sabbath.
Det brukar hjälpa när jag bakar pepparkakor,
som också är en sak som jag tycker att är
väldigt nervpåfrestande.

Men som sagt,
just idag, på årets sista dag,
tyckte jag att det var passande att
ta en dust med helvetsmaskinen.

För att komma in i känslan av
att man ska utmana sig själv lite ibland.

För det kan ju hända att det nya året för
med sig en och annan utmaning.

Gott Nytt År allihopa!!

Stoppa världen!!!!

Kära maken och jag har tröttnat på världen.
Eller inte riktigt så,
men vi har tröttnat på elände och krig och våld
och annan idioti.

Ibland orkar vi knappt se nyheterna eller läsa tidningen.

Är folk inte kloka?

Millioner fly och det är viktigare att sälja vapen än att sluta kriga.

Vårt jordklot håller på att dö och det är viktigare att turistbranchen
blomstrar än att skydda den planet våra barn ska bo på.

Fast alla vet att utsläppen från flygplan är en av de största förorenarna.

Dagis- och skolbarn och åldringar blir de första offren för
sparande när det finns så mycket annat det skulle gå att spara på.
(Beslutsfattarna och pappersvändarnas löner t.ex)

Är folk inte kloka?

Ibland skulle vi ha lust att hyra en liten stuga nånstans
och skippa TV, dagstidningar, och dator.

Bara för att slippa allt elände ett tag.

Själva har vi ju det så bra.
Men hur går det med världen?

När folk inte tycks vara kloka.

Bloggtorka

Bloggtorka.
Det är ordet.
Har inte ens tänkt på att skriva nåt på ett tag nu.

Men det blir ju så ibland.
När livet är så fullt av liv.

Men det kanske lugnar ner sig lite nu.
Fyra jobdagar kvar till ett långt och skönt jullov.

Då ska jag göra så lite som möjligt.
Och bara sånt jag vill göra.
Hoppa av ekorrhjulet för ett tag åtminstone.

I jämförelse med många andra
har jag ju ett lugnt liv.
Men jag vill ha det så.
Jag vill ha tid att tänka.
Tid att måla
Tid att lyssna på tystnaden.

För mig är en tom kalender den allra bästa.

Stunder som den här.
Just nu.

Klockan tickar i köket.
Datorn surrar svagt.
Jag kan höra Mikael sova i sovrummet.
Nån enstaka bil kör förbi ibland.

Jag har tid att sitta och se när det ljusnar ute.

Såna saker.
Livet när det är som bäst.

Julen sitter inte i gardinerna.

Snart är det december,
och stora julstressen börjar för många.

Den här tiden på året brukar jag alltid skriva
ett anti-stress-julblogginlägg.

Jag brukar berätta lite om hur vi i
familjen "Prack-så-liiti-som-möjligt" firar jul.

Till lillajul tar vi fram el-ljusstaken
och ställer den i nåt fönster.
Om nåt av barnen råkar vara hemma får det barnet en liten julklapp.
bara nåt symboliskt, typ godis eller nåt.

Sen lever vi precis som vanligt,
med jobb, skola och hemmakvällar.
Tills jag bestämmer mig för att baka
eller inte baka pepparkakor.

Bakar jag inte, så är vi utan.
bakar jag, så får jag förbereda mig lite.
Jag vill helst vara ensam hemma.
Det ska helst vara på en ledig dag.
och jag måste lyssna på Black Sabbath.
På hög volym.
Annars får det vara.

Mamma och jag har som tradition att
baka Brobykakor tillsammans.
Men det är piece of cake (hahaa)
så det tar jag ingen stress av.

Vi hyssestädar inte, utan städar som vanligt.
Vi byter inte gardiner, för det tycker vi att är onödigt.
Vi handlar inte hysteriskt för ingen bryr sig.
bara det finns köttbullar och kålrotslåda,
och lite sånt är vi nöjda.
Man kan ändå inte äta hur mycket som helst fast det är jul.
och butikerna är ju knappt stängda alls
över jul numera.

Vi köper några julklappar år barnen,
och år våra föräldrar.

Vi har julgran (plast pga allergi).
men den brukar inte stå framme många dar.

Sen på julafton kommer mamma hit på mat.
Edgar är här,
och Moa kommer hit senare på kvällen.

Vi tänder lite ljus och njuter av att vara tillsammans.
Sen på juldagen och julannandagen
gör vi så lite som möjligt, bara latar oss och myser.

Nyårsafton har vi inte firat på flera år.

Sen börjar vi vänta på våren.

Var så god du kan.

Jag träffar på en muslimsk man ibland.

Jag känner honom inte bra, men våra vägar korsas nu och då.

Efter terroratacken i Paris kom han fram

till mig en dag och frågade om han får ge mig några 

små häften att läsa.

Om islam.

Förstod att han ville förklara.

Att han ville visa vad han tror på.

Att han ville ta avstånd från det som hänt,

och att det här var hans sätt att göra det.

Jag tog emot hans häften.

Det hade varit oartigt att göra annat.

Och jag lovade att läsa dem.

Så det har jag suttit och gjort i kväll.

För sånt intresserar mig.

Jag har läst stora delar av bibeln också,

fast jag inte är kristen.

Har även läst ganska mycket om buddhismen.

Om olika kulturer.

Om folks sätt att leva.

Det är alltid intressant att veta vad andra människor tror.

Vad de lever efter för rättesnören.

Och det är ju inga märkvärdigheter.

Vad religionen än kallas, 

så är grundregeln densamma.

Gyllene regeln.

Var mot andra så som du vill att de ska vara mot dig.

Hur svårt är det?

Jag tycker att det är väldigt enkelt.

Och jag behöver varken bibeln eller koranen

eller nån annan bok för att leva så.

Har sagt det förr, 

och jag säger det igen.

Jag tror inte på Gud, 

jag tror på att vara god.

Tragiskt.

En ung tjej har blivit våldtagen i Kempele.
De misstänkta är två nästan lika unga killar.
Två asylsökande killar.

Så tragiskt för flickan.
Och så onödigt av pojkarna.

Vad lär vi oss av det här?

Jag tror att vi måste lära våra flickor att vara aktsamma.
Många av de här pojkarna behandlar inte
tjejer som pojkarna här gör.
Vi behöver inte lära flickorna att vara fientliga
eller rasistiska.
Men vi måste lära dem att vara realister.
Att vara lite försiktiga i umgänget med de
här "nya", "spännande" och "snygga" killarna.
Läste att flickor dras till ställen där de nya
killarna bor, just för att de verkar spännande.

Men de har inte blivit uppfostrade  på samma
sätt som europeiska killar.
De ser inte på tjejer på samma sätt.
Det är bara att konstatera,
och det är inte rasism att konstatera det.

Skillnader finns.
På gott och ont.

Jag tycker att när de nya asylsökande
männen kommer hit, borde de få en kurs/föreläsning
i hur kvinnor ska behandlas här.
Och föreläsarna ska vara män.
Män som skulle säga:
"Nu är du här, så här behandlar vi kvinnorna,
de är lika mycker värda som vi är.
Tjejerna går lättklädda, men de är ändå
helt vanliga tjejer. Och våldtar du en tjej
åker du hem igen. Punkt slut."

Jag tycker att vi ska välkomna flyktingarna.
Oberoende varifrån de kommer.

Men våldtäktsmän ska åka hem igen.
Vi kan ju tyvärr inte skicka hem
finländska våldtäktsmän, men vi
behöver inga fler heller.