Sommarlördag

Vaknade tidigt i morse,
fast jag hade tänkt ha sovmorgon.
men när man vaknar och är pigg
ska man stiga upp tycker jag.
Då har kroppen fått
den sömn den behöver.

Idag blir det lite
strosande på stan tror jag.
Tar kameran med
så kanske jag får lite
roliga "sommar-i-stan-bilder"

Jag har dagen för mig själv.
Det är ett tag sen jag haft
en riktigt egen lördag.

Jag älskar lördagar.
T.o.m nu, när jag är arbetslös,
är det nåt speciellt
med just lördagar.

Jag känner mig liksom
mera ledig än jag gör andra dagar.

Så nu ska jag snart iväg.
kanske till loppis,
kanske till antikhandeln,
kanske bara vandra omkring.

Det här är min lördag.
Bara min.

När Down blir Up

Jag är med i ett par olika
Down-grupper på facebook.
Grupper där alla medlemmar
är föräldrar eller släktingar
till personer med Downs syndrom.
Där finns också vissa medlemmar
som själva har Downs.

Idag hände det igen.
Det som får mina ögon
att tåras gång på gång.
Den ena gruppen fick en
ny medlem.
En mamma som skrev
om deras nyfödda barn
som har Downs syndrom.
Och då börjar kommentarerna
ploppa in. I massor.
Gratulationer, men fram för allt
bilder av andras barn
eller ungdomar med Downs.
Små berättelser, hejarop
och andra uppmuntrande ord.

Minns när Edgar var
en pytteliten skruttunge.
Jag läste nästan inget
om Downs syndrom,
för det finsn inga böcker
skrivna om just Edgar.
Och jag ville inte jämföra
honom för mycket med
"hur de brukar vara".
Han är Edgar.
Han är inte sitt syndrom.

Men jag älskade att se på bilder.
Bilder av andra små
och större skruttungar med Downs.

Och andra tycks också gilla det.

Så idag har vi välkomnat
en ny medlem i den ena gruppen
Med massvis med alldeles
underbara bilder.

Och mycket kärlek.

Skönt att dammsuga?

Trodde aldrig att jag skulle säga det,
men det var skönt att dammsuga.

Jag hatar att städa, det är det tråkigaste
och jobbigaste görat som finns.
Näst efter att diska då.

Jag är alltså en rätt så
dålig husmor.
Laga mat går för sig
(om nån har diskat först
så att man har rum att göra nåt),
att baka går också bra.
Att tvätta kläder gillar jag,
och att torka damm är inga problem.

Men det där eviga dammsugandet.
Det gillar jag icke!

Men nu, när vi bor här,
i den här pyttelilla lägenheten,
går det faktiskt riktigt bra.
Dessutom blir det fort
dammigt här, eftersom
vi sover på soffan i vardagsrummet
varannan vecka när Edgar är här.

Det blir en himla massa
dammande av och an med
sängkläderna då.

Så alltid när Edgar far
tillbaka till sin pappa
är det skönt att dammsuga.

Och att flytta in i sovrummet
för en vecka igen.

Låt oss vara nere.

Jag är en positiv människa.
Jag är född sådan.
Men även om man är det
så måste man få ha sämre dagar.
Skulle nästan vilja påstå
att man bör ha det.

Som jämvikt liksom.

Idag är en sån dag för mig.
En dag när jag helst
bara skulle vilja vara i fred.
Gömma mig i ett par hörlurar
med snyftmusik.
Eller bakom en canvas
med bara mina färger som sällskap.
Eller bara ligga på soffan
under en filt och slöglo
på alla de sämsta TV-serierna
som inte kräver nån
tankeverksmhet alls av en.

Sen brukar det ordna sig.
Känns som om de dagarna
man är nere på nåt sätt
vilar upp hjärnan,
så att den orkar ta nya tag sen.

Man behöver ladda ur,
för att orka ladda upp igen.

Liksom.

Tror jag.

Och det är inte farligt.
Inte alls.
Man behöver inte
gå på högvarv jämt.

Småstadsliv

Vi har måndagstorg eller
kanske det kallas kvällstorg
här i Jeppis alla måndagar från
början av juni till slutet av auguti.

Jag brukar sitta där
med min Gladkonst.
Inte varje måndag,,
men så ofta jag har möjlighet.

Folk säljer allt möjligt där.
Det är bakverk, loppisprylar,
växter och hantverk.
Allt man kan behöva
och inte behöver alls.

Själv säljer jag alltså
mina tavlor, min Gladkonst.
Fast jag säljer väldigt lite.
Det har jag räknat med.
Folk köper sällan tavlor
så där bara, när de är ute och strosar.

Men det gör inget.
Det är ett ypperligt tillfälle
för mig att visa mina tavlor.
Och många stannar och tittar.

Det är hur kul som helst!!

Jag älskar småstadsliv!!

Kompisdag!!

Vilken lyxdag!!
På förmiddagen ringde min telefon.
Det var en mamma till en av Edgars
klasskompisar som ringde.
Hon undrade om de kunde få låna Edgar idag.
De skulle iväg på en utfärd
och de ville ha en kompis med åt sin son.

Äntligen nån som vågade!
Vi har tänkt göra det
men det har inte blivit av.
Och vi har varit lite osäkra
på om nån vill släppa iväg
sitt barn med oss t.ex till stranden.

Det är nämligen inte självklart
när man har barn med något
större eller mindre funktionshinder.
Det kan vara vissa situationer
som inte funkar.
det kan vara svåra dieter.
Och så kan det vara en hel
del annat som det kan
vara svårt att få att funka
om man inte är riktigt
bekant med barnet/människan
i fråga.

Många som har ett
funktionshinder har inga kompisar.
Inte på fritiden i alla fall.

Så idag är det en lyxdag.
Både för Edgar och kompisen.

Sommarbabbel

Vi lallar på här.
Vi har ju sommarlov!

Edgar kom hit i morse
och ska stanna tills nästa torsdag.
Fast han är ju här nästan
varje dag nu.
På dagarna åtminstone.
Hans pappa jobbar
och då för han hit honom
innan han far, och hämtar honom
sen när han slutat jobba.

Jag börjar kunna njuta
av att vara hemma nu.
De slappa mornarna,
de lata dagarna.
Visst funderar jag på framtiden,
men nu just mera på det sättet
att jag söker idéer.

Vad ska jag börja göra?
Nåt helt nytt?
Eller studera nåt?
Nån slags freelancegrej?

Eller bara vänta på hösten.
Kanske det kommer nåt dagisjobb då.
Det brukar det göra.

Men just nu lever vi bara idag.

Bra så.