När Down blir Up

Jag är med i ett par olika
Down-grupper på facebook.
Grupper där alla medlemmar
är föräldrar eller släktingar
till personer med Downs syndrom.
Där finns också vissa medlemmar
som själva har Downs.

Idag hände det igen.
Det som får mina ögon
att tåras gång på gång.
Den ena gruppen fick en
ny medlem.
En mamma som skrev
om deras nyfödda barn
som har Downs syndrom.
Och då börjar kommentarerna
ploppa in. I massor.
Gratulationer, men fram för allt
bilder av andras barn
eller ungdomar med Downs.
Små berättelser, hejarop
och andra uppmuntrande ord.

Minns när Edgar var
en pytteliten skruttunge.
Jag läste nästan inget
om Downs syndrom,
för det finsn inga böcker
skrivna om just Edgar.
Och jag ville inte jämföra
honom för mycket med
"hur de brukar vara".
Han är Edgar.
Han är inte sitt syndrom.

Men jag älskade att se på bilder.
Bilder av andra små
och större skruttungar med Downs.

Och andra tycks också gilla det.

Så idag har vi välkomnat
en ny medlem i den ena gruppen
Med massvis med alldeles
underbara bilder.

Och mycket kärlek.