Låt oss vara nere.

Jag är en positiv människa.
Jag är född sådan.
Men även om man är det
så måste man få ha sämre dagar.
Skulle nästan vilja påstå
att man bör ha det.

Som jämvikt liksom.

Idag är en sån dag för mig.
En dag när jag helst
bara skulle vilja vara i fred.
Gömma mig i ett par hörlurar
med snyftmusik.
Eller bakom en canvas
med bara mina färger som sällskap.
Eller bara ligga på soffan
under en filt och slöglo
på alla de sämsta TV-serierna
som inte kräver nån
tankeverksmhet alls av en.

Sen brukar det ordna sig.
Känns som om de dagarna
man är nere på nåt sätt
vilar upp hjärnan,
så att den orkar ta nya tag sen.

Man behöver ladda ur,
för att orka ladda upp igen.

Liksom.

Tror jag.

Och det är inte farligt.
Inte alls.
Man behöver inte
gå på högvarv jämt.