I väntans tider

Vi väntar.
Vi får inget gjort
fast det skulle finnas
massor att göra.
Vi väntar på att det
ska bli söndag.
Då får vi tillgång
till vårt hus igen.

Allt vi borde göra
ligger på is nu.
Så jag tvättar kläder,
handdukar och lakan.
Allt som legat på hög
ska vara rent när vi flyttar.
Just in case.
Det är inte säkert att
vi får igång
tvättmaskinen direkt
eftersom badrummet
ska renoveras.

Och jag ska få ett badkar!!
Inte genast kanske
men så fort som möjligt.

Jag älskar badkar!!

En halv atelje'
ska jag också få.
Eller, atelje'n blir hel,
men det blir ett halvt rum.
Vi har ett stort sovrum
och Edgar får halva.
Den andra halvan
får bli min målarvrå.

Mikael ska få ett
sk pojkrum på vinden.
Nån slags musikrum.
Och änligen
ska vardagsrummet
få vara bara vardagsrum.
Men TV och dator och
kanske lite böcker.

Så nu väntar vi.

Konst i glashus och sen flytt.

Det händer mycket nu.
Vi vet verkligen att vi lever.
Jag har varit runt på olika ställen
och visat upp min Gladkonst
och det har varit jätteroligt!
Nu senast satt jag i ett
av glashusen på Jakobstads torg
i fem dagar med mina tavlor.
Det var så roligt!
Jag hade massor av besökare
och alla var positivt inställda.
Nu är det tyvärr över
men det gav mig massor med energi.
Jag behöver den energin nu
för vi ska flytta igen

Vi blev utan hyresgäst
i vårt hus i Larsmo
så vi tyckte att det är lika bra
att vi flyttar tillbaka själva.
Så nu packar vi.
Om en vecka får vi tillgång
till huset igen
och då ska vi renovera badrummet där.
Det blir bråttom
men vi tar en sak i taget
så ska det nog gå bra.

Livet är nu.

Nu lever vi.

Drömmer.....

För att en dröm ska bli sann
måste man först ha mod
att uttala den högt.
Nu har vi gjort det.
Mikael och jag.
Jag vill inte berätta för mycket
för det här ligger nåt år
fram i tiden.

I alla fall så innefattar
den här drömmen
en egen ateljé åt mig
och idag har jag suttit
och fantiserat
om hur det ska se ut där.
Där ska finnas bra hyllor
för alla mina färger
och annat material.
Där ska finnas ett arbetsbord
mitt på golvet
så att jag kan
gå runt det och jobba
från olika håll.
Där ska finnas en tom vägg
att hänga alla tavlor på
och där ska finnas en skön
stol eller divan
att sitta och fundera i.

Sen, om det ryms
ska det också finnas en
liten fotograferingsplats
nära ett fönster.
Jag avskyr att fota med blixt
så jag vill helst ha dagsljus.

De hyllor och möbler
som ska vara där
ska vara färgglada
och hela rummet ska
se ut som gladkonst.

Det här är en dröm
som går att förverkliga
och den är inte ens dyr.

Och nu har jag sagt den högt.

Så nu vet jag att den blir av.

Nu börjas det!

I morgon ska jag inleda
höstens första vikariat.
Det börjas nu.
Innan vi vet ordet av
är det jul

Det har hänt mycket
de senaste veckorna.
Vi har stornjutit
av sommaren.

Simmat, målat,
fotograferat och sånt.
Och latat oss så
mycket vi hunnit

Och så har jag klippt
av mig nästan allt hår!!
Nu ska det bli grått igen!
Det där svarta färgen
jag hållit på med
i ungefär trettio år
är inte så bra för håret,
och nu när jag är så grå
måste jag färga så ofta
om det ska se snyggt ut.

Så nu får det bli grått
och se snyggt ut i stället.

Nog är jag jag
ned grått hår också.

Vilken sommar hörni!!!

Den här sommaren
kommer vi att minnas.
Den har varit full av liv.
Varm, svettig, solig
och framför allt skön.
Alldeles superskön!!

Det har varit kalas,
det har varit sol och bad,
och det har varit familjeliv.

Det har varit tavlor,
det har varit böcker
och väldigt lite TV.

Det har varit varma nätter.
Nattugglande för oss alla.
Det har varit
långa sovmornar
och kaffe på balkongen

Och den här sommaren
har varit lång.
Den började ju
redan i maj.

Och det bästa.
Den är inte slut än!

Växthus på torget

Det har blivit så fint
på torget i Jeppis!!
Där finns blommor,
där finns sittplatser
och där finns fina
glaspaviljonger.
Paviljongerna har redan
fått namnet "växthus"
i folkmun.
Det är ju så i Jeppis.
Allt får ett namn.

Och ja, varför inte?!
Växthus är bra.
Hus att växa i.
Glaspaviljonger
som ska få Jeppis att växa.
Inte i storlek,
inte i folkmängd,
men i gemenskap
och trivsel.

Ikväll ska de invigas.
Ikväll ska vi samlas där
Vi som bor i stan.
Vi som vill stan väl.
Som vill att den ska växa
till en stad som är vår.

Vi ses vid växthusen då.

Förr fick man alltid jobb.

Innan nån läser vidare
vill jag påpeka
att det här inte är ett
klagoinlägg.
Inte heller är det
ett "tyck-synd-om-mig"
inlägg. Inte alls.
Det är bara ett inlägg
där jag konstaterar fakta.

Jag är arbetslös
i sommar igen.
Man är det om man
är inhoppare på dagis.
Inga vikarier behövs
under sommarmånaderna.

Visserligen
är det ju skönt
att vara hemma på sommaren
men ändå finns oron där.
Oron för hösten.
Finns det jobb
eller går man arbetslös.

I elva år har jag
jobbat i branchen
men jag har ingen utbildning
för just det jobbet.
Massor med erfarenhet,
men inga "papper".

Jag hade möjlighet
till läroavtal en gång,
men då passade det inte
med min livssituation.
Och sen när det skulle ha passat
då var det för sent.

Jag kunde kanske
börja studera nåt.
Men, på riktigt,
jag är femtiosju år.
Inte är jag gammal,
men studerar jag i typ tre år
är jag sextio när jag är klar.
Vem anställer en
sextioåring när det
står tjugofemåringar i samma kö?
Ingen.
Det förstår man ju.

Förr, när jag var ung,
då fanns det alltid jobb.
Fast man inte hade utbildning.
Och många i min generation
började också med egna företag.
Det gjorde även jag.
Men min fotostudio
blev omodern
och jag slutade år 2006.
Jag har ett par utbildningar
i bagaget också men
de är hopplöst föråldrade.

Så nu hoppas jag på
många vikariat till hösten.

Eller en lottovinst.

Fast jag lottar ju inte.