Onsdagsbabbel

Vilken slödag det varit!
Jag har sovit.
Halva dan sov jag.
Fast jag sov bra på natten.

Sen har jag inte gjort
så mycket annat.
Lagat mat åt Edgar
när han kom hem från jobbet,
och målat lite röd färg
på en tavla.

Det är kvällstorg i kväll,
men jag orkade inte fara.
Vädret är dessutom
riktigt trist.
Onödigt väder
brukar vi säga hos oss.

Så nu sitter jag här,
och försöker låtsas
att jag är kreativ
och skriver blogg.

Ibland hjälper det.
Man låtsas en stund,
och sen plötsligt
får man nån bra ide'.

Så inte idag.

Men, vad farao,
jag slöar idag då.

He sku kuna vaa värr.

Bilden har absolut inget samband med texten. Det är ett av mina halsband, och jag gillar färgerna.
                                                                           Att sånt.

Mycket och ingenting

Nu händer det mycket här.
Och så händer det ingenting.

Min utmattning lever
sitt eget liv,
och jag kan inte riktigt
glädjas åt sommaren
som jag brukar.

Men det är ändå sommar.

Jag försöker göra
sånt som jag tycker om.
Jag är med mina tavlor
på torsdagstorget i Jeppis,
jag målar en del,
och så ska vi få
en ny familjemedlem.
Ja inte ett barn då,
det är vi för gamla för,
men en liten hundvalp
flyttar in här om en månad.
En alldeles ljuvlig
svartvit Cavapoo-valp.
Vi har döpt honom
till (Frank) Zappa.
Jag ser sååå fram emot det!

Jag behöver nån
som tvingar mig ut lite,
Jag sitter inne allt för mycket.
Med Zappa får jag börja
ett mera aktivt liv
och det kommer dessutom
att vara superskoj!

Har tänkt visa
mina tavlor en del
i sommar också.
Första veckan i juli
finns jag i ett av glashusen
på torget i Jeppis,
och så ska jag också ha
tavlor utställda vid
välfärdsstationen i Larsmo.
Och i augusti blir det
skyltfönstret vid Lunds.

Så, som sagt,
det händer mycket,
men ändå ingenting.

Vet ni, jag tror att det är så det ska vara.

I mina tavlor är det nästan alltid sommar .

                                                Lilla coola Cavapoo-valpen Zappa. Vår nya
                                                familjemedlem.

                                          Bild från förra sommaren när jag ställde ut i glashuset.

Pappa och Mamma

Idag skulle pappa ha fyllt år.
96 år hade han blivit.
Nu blev han inte det
eftersom han dog
när han var 90.

Vår fina pappa!

Och så är det morsdag.
På söndag hade vi firat
dem båda två.
Så gjorde vi alltid.
Hela stökiga
glada familjen

Pappa och mamma
lärde oss att vara människor.
Lärde oss att
acceptera andra.
Lärde oss att tänka själva,
att man inte behöver
följa med strömmen.

De lärde oss kärlek,
och de lärde oss
att livet är glädje,
men att det också
kan vara sorg.

De lärde oss
leva med musik,
med konst, med dans.
De lärde oss naturen.
Glädjen i det lilla, det vackra.
En fågels sång,
vindens sus i träden.
Havets skvalp mot
strandens klippor.

De är båda borta nu.

Vi är så tacksamma
över att vi fick ha just dem.

Om att köpa bil.....och lite annat.

Sorry för att jag är
en så lat bloggare just nu.
Är fortfarande väldigt trött.
Men jag är på rätt
bra humör ändå
och har på nåt sätt
accepterat att det är så här.
Fortfarande går det
bra när jag är hemma,
men tröttheten kommer
när jag varit nån annanstans.

Det om det.

Vi har köpt bil idag!
När vi köper bil
gör vi inte som andra.
De flesta andra
vill ha en så ny bil
som möjligt
så billigt som möjligt.
Så gör inte vi.
Vi vill ha en så
gammal bil som möjligt
Så billigt som möjligt.
Alltså en som
ändå är helt körbar.
Inte nån veteranbil.
Och idag hittade vi en.
Den är från 1984,
den är välskött,
och den är lite medkörd.
Och den är grön.
Så bilsökandet
är över för denna gång.

Och så händer
det andra saker också.
Vi står ju i kö
för att få en hundvalp,
och nu fick vi höra
att valparna föds
i slutet av månaden.
Hoppas då att de
blir minst fyra stycken.
Vi är fjärde på listan.

Annars målar jag.
Som vanligt.

Och plockar nässlor.

Våren kom i år också.

Lite annat också

Nåja, om jag skulle
ta och skriva
ett helt vanligt inlägg då.

Ett som inte handlar
om trötthet,
eller depression.

För det händer ju
faktiskt annat här också.

Jag målar, jag ser på TV,
vi går på loppis,
vi lagar mat, vi diskar,
vi städar (när vi orkar)
Och vi är ute
och insuper frisk luft ibland.

Jag är ju en sån som
kan vara inne och lalla på
flera dagar i sträck
utan att tycka att det konstigt,
men Mikael är så klok
så han tar mig med ut om
jag blir riktigt insnöad.

Och visst är det skönt,
när man bara kommer
sig iväg.

Och i morgon kommer Edgar.
Han har haft pappavecka.
Han är på arbetspraktik nu
så vi ska hämta honom
därifrån i morgon.

Han ska få sina nytvättade
"high schoolmusical-lakan"
och så har jag köpt
hans fredagschoklad.
Och det kommer som vanligt
att bli massor med
kramar och pussar.
Först när han kommer hem
ska det vara en familjekram,
och så brukar jag få
en hel hop med egna
pussar och kramar sen.

Gotta love that boy!!!

Bilden är tagen före Prideparaden 2014.

Och sen då?

Min sjukledighet
börjar gå mot sitt slut.

Har ingen aning om
vad som ska hända sen,
och känner mig
alls inte redo
för "den riktiga"
världen ännu.

Här hemma
mår jag ganska bra.
Är fortfarande trött
och sover mycket  dagtid.
Nattsömnen är lite bättre
än för några veckor sen,
men det varierar.
Och fast jag sovit
på natten är jag trött på dan.

Och jag har börjat drömma.
Oroliga drömmar
om att jag ska söka jobb
eller söka till nån skola.
Och det slutar med
att jag gråter i drömmen
varje gång.

Jag är inte redo.

Blir jag nånsin redo?

Utåt ser jag väl ut
som jag brukar,
men insidan är rörig.

Tankarna snurrar
på i raketfart igen,
och jag funderar
oavbrutet på
vad som ska hända sen.

Tiden går för fort.
Jag hinner inte med.

Man kan ju låtsas

"Men du ser ju nog så pigg
och glad ut!", får jag höra ibland.

Och det kanske jag gör.
Man kan ju låtsas.
Och så går jag ju
inte ut bland folk
när jag mår som sämst.

Och sen är det ju så,
att man faktiskt kan
prata och skratta
fast man inte mår bra.

Man gör sitt bästa liksom.
Och sen är man slut.
Och sover.
Och sover.

Jag har varit sjukskriven
i snart fem månader nu.
Ibland mår jag nästan bra,
och ibland känns det som
om jag plumsar fram
i meterhög snö och inte
kommer nån vart.

Men jag målar.
Och målar.
Och målar.

Glada tavlor.
Bra terapi.

(Tavlan på bilden är målad 2016)