Ruttet och skitigt!!

Alla pratar om Greta.
Många skriver om Greta.
Många lyfter henne
till stjärnorna
och andra mobbar henne
och tror inte på det
hon står för.

Näthatet frodas.
Jag har försökt
läsa en del kommentarer
på olika ställen
Det intresserar
mig nämligen
att se hur folk är funtade.

Och jag vet inte
riktigt vad jag ska säga.

Vad är det för fel på folk???

Vissa säger att hon ljuger.
Andra säger att hon
är som en lärd apa
på ett posetiv.
Några säger att hon är ful,
att hon är sjuk,
att hon är som tagen
direkt ur en skräckfilm.
Somliga tycker
att hon ska spärras in.
Och så finns det de
som tycker att hon
ska sluta med
skådespeleriet
och åka hem och
sätta sig på skolbänken.
Ja och så de där
otaliga typerna som tycker
att hon bara ska hålla käften.

Vad är det för fel på folk???

Oberoende av vad man
tror om det hon säger
så är det sååå lågt
och rentav ruttet
att kritisera hennes person.
Och att ge sig på
henne för att hon har
en diagnos är
riktigt skitigt.

Och de flesta som
står och gapar fult åt henne
på sociala medier
är vuxna människor.

De ger sig också
på hennes föräldrar.
Påstår att de är dåliga
som utsätter sitt (sjuka!) barn
för allt detta.
Men vad säger det då
om gaphalsarna som föräldrar?
Vad har deras barn för förebilder.

Skulle nån rikta
sån nätmobbning mot min son
skulle jag polisanmäla dem.

Skulle inte tveka en sekund.

Kom till mig

Kom till mig.
Kom
du som älskar mig.

Gå försiktigt
längs mina stigar.
Bryt inga grenar
av mina träd.
Låt min rena sand
massera dina
trötta fotsulor.
Låt mitt vatten
svalka din kropp
med sin kalla
helande sälta.

Kom och sätt dig
på mina klippor
smek deras
uråldriga kinder
som med alla sina
veck och gropar
vittnar om
forntida stormar.

Kom du som älskar.
Kom.

Regnväder och sur hund.

Regnigt, trist
och mörkt väder idag.

Och vår hund Zappa
är skitsur.

Han är sur för att
han måste kissa
och bajsa ute i regnet.
Han är sur för att
han inte fick äta vår mat
fast han nyss hade ätit
en stor portion
av sin egen mat.
Och så är han jättesur
på att jag är så elak
så att jag går omkring
och sätter teetreeoil
på alla möbler så att
han inte ska bita sönder dem.

Men det funkar,
han biter inte på dem
så länge de luktar olja.

Edgar är tack och lov
inte sur alls.
Han har kommit hem från
sin korttidsvård idag
och är jättenöjd
över att ha fått "buunsås"
och potatismos med sallad.
Han sjunger för full hals
i sitt rum och allt är som det ska vara.

Sånt hos oss idag.

Vi mårar åpå.

Vi mårar åpå.

Lever mest efter Zappas
och Edgars behov.
Edgar börjar kännas
så vuxen nu.
Det är lite sorgligt
men ändå härligt.
Men visst saknar
jag min lillpojke ibland.

Zappa växer.
Han verkar bli stor
för att vara en Cavapoo.
Men det är bra,
vi ville egentligen
ha en mellanstor hund,
men vi tog en liten
och söt för Edgars skull.

Nu har vi en hund som blir
mellanstor och söt i stället.

Jag har blivit antagen
till rehabilitering,
så i november
bär det av till Härmä.
Det är en lång
rehabilitering med olika
perioder i Härmä
och 2 x 35 dagar
arbetspraktik.

Än vet jag inte
om jag ser fram emot det
eller om jag är skiträdd.

Det lär visa sig sen.

Vi har strosat omkring
en hel del med Zappa,
så här kommer några foton.

Är jag frisk nu?

Min sjukledighet tar slut.
Nästa vecka är jag ännu
sjukskriven, men sen är det dags.
Dags att anmäla sig som
arbetssökande till TE-byrån.
Och facket förstås.

Men jag har ansökt
om rehabiliteríng via Fpa,
så om det går igenom
har jag att göra
ända till augusti nästa sommar.
Om jag fixar det förstås.

Men jag ska i alla fall försöka.
jag måste ju testa.
Vill ju testa.

Och som den superkompetenta
socialskötaren sa:
"Går det inte så avbryter du,
då har du i alla fall försökt"

Så där är jag nu.

Hoppeligen tillbaka
till den riktiga världen.

Med en liten klump i magen,
och några fjärilar
som sitter och fladdrar på den.

Och den här lillkillen har nog hjälpt mig att läka. Han ser till att man stiger upp på mornarna. 😍

Sensommarens kravlöshet

Mer och mer gillar jag dem.
Sensommaren och hösten.
Hur underbara våren och
försommaren än är,
så är det en hel del krav
och stora förväntningar
kopplat till dem.

Man väntar på semestern,
och den ska förstås
helst vara lång och perfekt.
Solen ska skina hela tiden
och man ska göra massor
med roliga saker.
Och så allt man ska ha
gjort i trädgården.
Barnen ska också ha sina
sommaraktiviteter,
sånt som man vill
att de ska minnas för evigt.

Och sen plötsligt
är semestern slut.

Vädret var kanske inte så bra.
Man hann inte göra allt man skulle.
Kidsen har mest surfat
på nätet som vanligt
och Bullerbykänslan har
varit långt borta.

Så kommer augusti,
och man inser att
man längtat.
Man vill ha vardag,
man vill klä sig i jeans
och barmhärtigt lösa tröjor.
Man förlåter vädergudarna
och drar i stället på sig
regnrock och gummistövlar.

Och så rullar vardagen på.

Och man är ändå rätt så nöjd.

Till februari ungefär,
när man inser hur nära
nästa sommar är.

Den stora bajskampen.

Vi har haft en kamp om bajs.
Så nu blir det
lite skitprat här.
Zappa bestämde sig
plötsligt  för att vägra
bajsa utomhus.
Han tyckte att det
var superäckligt
när gräset var vått
efter regnet eller daggen.

Vi gick ut,
och han lade sig på trappan.
Vi bar honom ner för trappan,
och han tvärnitade
och vägrade gå.
Vi bar honom till hans
favoritbajsställe,
och han lade sig ner
och suckade djupt.
Vi försökte vänta,
och vänta, och vänta lite till,
och han väntade ännu längre.
Vi gav upp och gick in,
och han rusade genast
iväg och bajsade bakom soffan.

Och så där höll vi på.

Men så var vi på valpkurs igår.
Och vi märkte att Zappa
inte alls är ovanligt jobbig.
Han är ingen problemvalp,
utan tvärtom,
i mångt och mycket
är han jätteduktig.
Duktigare än vi trodde.

Vi måste bara lära oss
att ha mera tålamod.
Han är trots allt bara
en liten skruttvalp ännu.

Så den kursen
är verkligen värd sitt pris.
Vi lärde oss jättemycket.

Och vi var såå stolta
över honom på kursen.
Han uppförde sig
exemplariskt.