Höjdhoppande mördarfår.

Fintjejen behövde lite paus från skolarbeten och allt så hon tog bilen och åkte iväg lite.
Hon styrde kosan mot ett områd med lite skog, lite ängar och lite strand.
Eftersom hon visste att havsluft gör gott, tänkte hon parkera bilen och promenera ner till stranden och låta vinden från havet blåsa ur skallen lite.
Hon stiger ur bilen, låser den, och vänder sig sen om för att börja gå mot stranden.
Då står hon plötsligt öga mot öga med fyra får som blänger förnärmat på henne.
"Ääää....Hej!", säger hon, och försöker se van och vänlig ut.
"Bäääää!", säger fåren i kör, för så brukar får göra.
"Ok, jag ska bara gå ner till stranden här", säger fintjejen.
"Bääää!" säger fåren.

Fintjejen börjar gå, och låtsas som om det regnar.
Plötsligt hör hon ett litet tassande bakom sig.
Ett försiktigt tassande.
De jäkla fåren följer efter!!
Hon går lite snabbare.
Det gör de jäkla fåren också.

"Stick! Gå hem!!", säger hon.
"Bääää!", säger fåren.

Hon joggar lite.
Det gör fåren också.

Hon stannar.
Det gör fåren också.
De omringar henne.

"Bääää!", säger de.

Då tar fintjejen telefonen och ringer far sin.
"Pappa, jag är omringad av fyra mördarfår!!! Hjälp!!, säger hon
"Bääää!", säger fåren.

Far hennes kände bonden som ägde fåren och det tog inte lång stund innan fintjejen blev räddad ur knipan. De höjdhoppande fåren blev förpassade tillbaka till sin hage, och tjejen kunde skratta åt hela episoden.

Och fåren?
De sa "Bääää!"