Tankar på gravgården

Häromdagen hade jag lite överlopps tid mellan jobbet och ett möte.
Jag hann inte fara hem till Furuholmen, så jag vandrade omkring lite runt Pedersöre kyrka medan jag väntade på att mötet skulle börja.

Det är så vackert där!

Igen en gång slogs jag av hur bra för själen det är att vandra omkring på gravgården och tänka.
Rofyllt.
Och så fylls man av tankar på sin egen och traktens historia.
Jag brukar vandra omkring så där sakta, och läsa på gravstenarna.
Fundera lite på människorna som funnits en gång.
Levt.
Kanske lidit.
Kanske älskat.

Ett litet murknat träkors vi muren längst bort.
Ett stort granitmonument med förgylld text.

När man väl ligger där, i skuggan av kyrkotornet, med de vackra stora träden som vakar över gravarna, är ingen mer värd än nån annan.
Träkors, eller granitmonument spelar ingen roll för den som är död.
Alla har levt här.
Alla har skapat historia.
På sitt eget sätt.