Back to black

För snart två år sen bestämde jag mig för
att sluta färga håret.
Min ursprungliga hårfärg är mörkbrun,
men jag har haft svartfärgat hår
i åtminstone 25 år.
Och jag trivdes jättebra med det.

Men jag fick mina första gråa hårstån
innan jag fyllde 30 och ju äldre jag
blev desto fler blev de förstås.
Till slut blev det lite jobbigt med färgandet
tyckte jag för jag var ju tvungen
att färga så ofta.

Och så var det ju min hudsjukdom.
Jag tänkte att hårfärgen kanske inte var så bra.
Att mina utslag blev värre av den.
Där märkte jag absolut ingen skillnad,
så där tänkte jag nog fel.

Men jag älskade som sagt att ha svart hår.
När jag slutade färga kändes det
först helt ok.
det var sååå skönt att inte behöva
hålla på och klotta med färgen varannan månad.
Och jag har ganska snygg grå nyans
på håret, så det är helt ok det också.

Men jag känner mig inte som Lilli.
Det gråa är inte jag.

Så jag kommer att färga
mig svart (eller åtminstone mörk) igen.

Och det kommer såååå att vara jag
som drar på mig läderjackan
och solbrillorna nu när vårsolen kommer.