Då behövde han en kram

Edgar har tagit det här med sin mummis död
riktigt bra,
Han har verkat förstå, och han har varit lugn.

Igår var det begravning och det klarade han också bra.
På minnesstunden läste han en dikt
tillsammans med en av mummis vänner
och han gjorde det så bra.

Jag tror att alla som var där hade tårar i ögonen.
Jag grät både för att det var sorgligt
och för att jag var så stolt över honom.

När han hade läst klart kom han och satte
sig igen och då började tårarna rinna
för honom också.
En tyst och stilla gråt.

Men det var bra.
Han ska också få sörja.
Och nu vet jag att han förstår.

Han grät ingen lång stund och
jag satte mig bredvid honom och frågade
om han behövde en kram
Han höll om mig hårt en stund,
och sen lugnade han sig.

Min duktiga pojke!
Jag är så stolt över honom.
Igen.