Det är hemskt,
och det är....ja sorgligt.
När nån riktigt nära dör,
är sorgen djup och omskakande.
Om man förlorar en
äkta make eller maka,
eller en förälder eller ett barn,
går sorgen djupt,
så djupt att man inte
känner igen sig själv.
Så djupt att man kan göra
eller säga saker
som aldrig annars
skulle falla en in.
Och det kan ta år att
hitta tillbaka till sig själv.
Men ibland kan sorgen
efter en människa vara stor
fast man inte har varit
så väldigt nära.
Den kan vara chockerande,
den kan vara skrämmande
och den kan var djup.
Det finns inga regler för sorg.
Sorgen är alltid ny.
I sorgen är vi alla barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar