13 år

I morgon fyller Edgar 13 år.
Tiden går fort när man har roligt :)

Jag minns vilken underbar dag det var, dan när han föddes.
Han föddes i Kokkola, för BB i Jakobstad hade precis hunnit stänga för sommaren.
Vattnet gick hemma och jag blev lugn som en filbunke. Äntligen var det dags!!
Vi susade iväg till Kokkola mitt på dan nångång, och dagen gick med smärta och allt som hör till en förlossning. Men fast jag hade så ont så var jag bara glad. Stunden som vi hade väntat på var inne, och smärtan var en bra smärta då.
Jag hade ju tänkt föda utan bedövning, men på kvällen blev det lite jobbigare och när de kom och sa att det fanns en läkare på plats som kunde ge epidural var jag väldigt tacksam. Sa nåt i stil med. "Hit med vad som helst bara, nu får det här räcka" :)
Så jag fick min epiduralspruta, och tolv minuter senare var Edgar född.
Han VAR en Edgar, det såg vi genast, så vi behövde inte byta ut namnet vi funderat på.
Hans pappa for iväg för att ringa släkten och säga att allt var bra och jag bad barnmorskan lyfta upp Edgar på min mage så att jag skulle få ta mig en bättre titt på honom.
Då såg jag de lite sneda ögonen.
"Har jag fel, eller har den här killen Downs syndrom?" frågade jag barnmorskan.
"Barnläkaren kommer in om en stund" sa hon och tittade ner.
Nå, det var ju svar nog.
Jag tittade ner på Edgar och han var så söt och så fin
"Nå, då lever vi så då" tänkte jag.

Och det har vi gjort.
Och det fortsätter vi med.

Älskade skruttunge!!

.

En tanke idag

Om alla människor vore lika
använde samma ord
såg ut på samma sätt
hade samma mat på sina bord

Om alla djur var bruna
alla fåglar grå
Om alla blommor vore vita
sån tråkig värld vi hade då

Skillnader är vackra
färg och form och smak
gör livet värt att leva
här under samma tak

Tupplurar och mys

Här hos oss älskar vi mys och tupplurar.
Nå, Edgar tupplurar inte så gärna men resten av oss gör det ofta.
Mina arbetskamrater brukar skoja med mig om vårt tupplurande och ibland misstänker jag att de tror att vi inte får nåt annat gjort här eftersom vi tupplurar så mycket. :)

Och så är det.
Ofta får allt annat lämna ogjort.

Men visst ska man väl ta vara på mystid med varandra?
Har man nån som man älskar att mysa och tupplura med så är ju det det viktigaste som finns.
Inga dammråttor i hörnen, inga diskberg,inga tvättkorgar som svämmar över är så viktiga så att de skulle gå före sånt.
Sådana saker finns kvar där de är till nån annan gång.
Men tid för varandra ska man ta vara på.
Den tiden har vi nu.

Vid havet, äntligen!!

Vi har varit vid havet allt för lite den här sommaren, så idag kände vi att vi måste iväg.
Man fattar inte hur mycket man saknat det innan man är där.
Vi bor ju nära havet (vi ser det glimma mellan träden på andra sidan vägen), men ändå är det nåt speciellt med att komma ner till stranden.
Det är doften, ljuden och ljuset.
Känslan av total frihet när man ligger där.
Saltet på huden när man har simmat.
Gåshud som på nåt konstigt sätt ändå är varm.
Sand som masserar fotsulorna.
De vackert bruna klipporna mot det blåa havet.

Och allt det här bara några minuter hemifrån.
Vad rika vi är!!!

Midsommar?

Skönaste helgen!
Vi sover när vi vill och hur mycket vi vill.
Vi sitter uppe till typ tre om nätterna om vi vill.
Vi äter vad vi vill och när vi vill.
Vi badar bastu när vi vill, om vi orkar.

Ja jisses, vi gör precis som vi vill och struntar i att det är midsommar .

Love it!!!

Tisdagsbabbel

Dagen började som vanligt med att Edgar kom och väckte oss vid åttatiden. Åtta är helt ok, mycket bättre än halv sju som det brukade vara förr. Jag var rätt trött, men det får jag skylla mig själv för. Man måste ju inte sitta uppe till klockan två på nätterna. Men vi har det så trevligt om kvällarna, Mikael och jag, så vi kommer oss aldrig i säng i tid.

Förmiddagen var ok fast jag var lite trött, jag fick gjort en del.
Kokade korvsoppa åt mina killar (själv åt jag tonfiskpasta från igår) och så kokade jag en sats rabarber-äppelmos. Det är så kul att jag hittat nåt riktigt bra att göra av rabarbern. Förr om åren har vi kokat kräm nån gång, och kanske lagat en paj eller två men sen har resten av rabarbern blivit kvar i trädgården. I år kommer det inte att gå så mycket till spillo. Jag har ju satt en del i frysen också.

Fick ett samtal av mamma om att pappa hamnat in på sjukhus i morse. Inte så trevligt förstås men det är inget allvarligt. Han bara äter och dricker lite för dåligt så han måste in och "tanka" lite emellanåt. Det är så svårt att få i honom tillräckligt med näring. Nån borde vara där hela tiden och nästan tvinga honom att äta.
Nå, nu får han hjälp i alla fall så om ett par dar är han väl hemma igen. Då brukar det gå bra ett tag igen.

Edgar och jag har varit ute en stund också. Vi vattnade trädgårdslandet och blom rabatterna. Det gillade han :) Sen radade jag lite stenar runt potatislandet men det fick jag nog göra ensam. Det var tydligen inte hans grej, fast jag hade trott det. Sen ville han in igen och nu sjunger han "Line dance" av hela sitt hjärta i sitt rum.
Ja låten heter inte line dance, utan det är en hel skiva som han kallar "Line dance". Min bror sjunger på skivan och Edgar älskar den :)

Har lust att sticka lite idag, så det ska jag göra nu. Så länge axlarna orkar. Håller på med en tunn mörkröd sjal. Den tror jag att jag behåller själv. Annars brukar jag ofta ge bort eller sälja det jag stickar.

Cowboyhatt ska det vara när man dansar line dance :)

Hur göra?

Nästa vecka fyller Edgar 13 år, och jag börjar inse att det jag bävat för i alla dessa år snart börjar vara aktuellt. Han måste snart få nån sorts förklaring på vad Downs syndrom är. Varför han är annorlunda än många andra barn.

För han börjar bli medveten om det.

Han har inte ställt några direkta frågor om saken än, men frågar ibland vad jag önskade mig för ett barn då när han låg i min mage. Märker också att han nu har en period när han ofta vill få bekräftat att vi tycker om honom.

Jag har hört mig för lite, och kommit fram till att det här är en sak jag behöver proffshjälp med. Så jag tror att jag till hösten ska ta kontakt med psykologen på Omsorgsbyrån och boka en tid. Åt mig själv. Bara för att få lite råd om hur jag ska gå till väga. Hur jag ska förklara saken på ett sådant sätt att han förstår. Och inte blir för bekymrad och ledsen. Visserligen har Edgar en sådan natur att han knappast blir olycklig av att förstå, men fundersam kan han nog vara en tid. Och vem farao skulle inte det?!?

Det här är sååå svåra saker!!