Tiden går fort när man har roligt :)
Jag minns vilken underbar dag det var, dan när han föddes.
Han föddes i Kokkola, för BB i Jakobstad hade precis hunnit stänga för sommaren.
Vattnet gick hemma och jag blev lugn som en filbunke. Äntligen var det dags!!
Vi susade iväg till Kokkola mitt på dan nångång, och dagen gick med smärta och allt som hör till en förlossning. Men fast jag hade så ont så var jag bara glad. Stunden som vi hade väntat på var inne, och smärtan var en bra smärta då.
Jag hade ju tänkt föda utan bedövning, men på kvällen blev det lite jobbigare och när de kom och sa att det fanns en läkare på plats som kunde ge epidural var jag väldigt tacksam. Sa nåt i stil med. "Hit med vad som helst bara, nu får det här räcka" :)
Så jag fick min epiduralspruta, och tolv minuter senare var Edgar född.
Han VAR en Edgar, det såg vi genast, så vi behövde inte byta ut namnet vi funderat på.
Hans pappa for iväg för att ringa släkten och säga att allt var bra och jag bad barnmorskan lyfta upp Edgar på min mage så att jag skulle få ta mig en bättre titt på honom.
Då såg jag de lite sneda ögonen.
"Har jag fel, eller har den här killen Downs syndrom?" frågade jag barnmorskan.
"Barnläkaren kommer in om en stund" sa hon och tittade ner.
Nå, det var ju svar nog.
Jag tittade ner på Edgar och han var så söt och så fin
"Nå, då lever vi så då" tänkte jag.
Och det har vi gjort.
Och det fortsätter vi med.
Älskade skruttunge!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar