Gör en moonwalk!!

Folk pratar om vädret nu.
Hela tiden.

Och visst kan jag hålla med om att det är kallt och regnigt.
Inget vidare sommarväder.
Men det blir inte annorlunda av att vi klagar på det.
Det är minsann att slösa bort energi och gott humör i onödan.
Jag har i alla fall aldrig hört talas om vädergudar som skulle
se till att det slutar regna bara för att fru Larsson i Bullerstan
har köpt en ny bikini och är sur för att hon inte får använda den.
Har ni?

Vi får väl helt enkelt hitta på nåt annat att göra.
Det snöar ju i alla fall inte.
Och det är ju faktiskt plusgrader.
Och rasar världen för att vi inte blir så bruna i sommar?
I don't think so!

Hyr filmer!
Läs böcker!
Spela sällskapsspel!
Sticka ett par sockor (de kan behövas)!
Baka bröd (ugnen värmer skönt)!
Bada bastu mitt på dan!
Ta på dig en häftig hatt och en röd jacka och gör en moonwalk!

Det finns massor att göra, det är bara att tänka annorlunda
än man skulle göra en vanlig sommar.

"Det är inte hur man har det, det är hur man tar det"

Tumismidsommar

Mikael och jag firar midsommaren på tumis.
Vi har gjort så förr och det går hur bra som helst.
Vi är ju inte så värst firande av oss, så vi har det helst så här.
Edgar far på pappavecka i morgon på dan, och Moa är var hon är.
Antagligen med pojkvän och kompisar.

Vi kommer att ha långa sovmornar, och bara ta det lugnt.
Vara ute på gården lite om det är väder för det.
Vara inne och läsa eller se film och vädret passar bättre för sånt.

Äta nåt smått och gott ska vi väl också, men inget överdrivet.
Vi har faktiskt inte handlat speciellt mycket.
Det behövs så lite när det bara är vi två hemma.
Lite kex och ost är egentligen det enda extra vi har köpt,
annars blir det nog bara vanlig mat.
Vi vill ha det så.
Vi mår bäst så.

Vi kommer att ha en riktigt skön midsommar.

Hoppas alla ni andra har det också.

Var ni än är, vad ni än gör.

Vad är rasism?

Igår när Jaro Rockets stod med de andra spelarna från Jaro och Ilves på Centralplan innan matchen började visade de alla upp ett stort rött kort där det stod "Ge rasismen rött kort!"
I bilen sen på hemvägen frågade Edgar vad det stod på kortet.
Jag läste vad det stod, både på finska och svenska.
"Vad betyder det?", frågade Edgar.
Jag försökte förklara det där med olika hudfärger och att alla är lika bra fast man kanske ser lite
olika ut osv osv.
Han såg helt oförstående ut, men sa till slut: "Okej då"

Men hur förklarar man sånt för en kille som aldrig har reagerat på att folk har olika hudfärg?
Han har aldrig förstått det tror jag.
För Edgar är det där så naturligt för vi har indiska släktingar, och vi har släktingar med rötter i Afrika.
Han har aldrig någonsin reagerat på att de skulle ha en annan hudfärg än vad han själv har.
Det är jättebra att han inte reagerat, men det är svårt att förklara vad rasism betyder för en som aldrig
tänkt på att olika hudfärger är nåt nån kan reagera på.

För Edgar tycks olika hudfärger vara lika naturligt som att folk har olika färger på håret.
Och det är ju precis så som alla borde tänka.

Måste ju älska den mannen!!

Vi satt och småpratde efter bastun igår kväll, Mikael och jag.
Det var en skön tumiskväll (som vanligt).

Jag satt och funderde lite på min nya tavla, och bollade lite med
idéer hit och dit. Nu just målar jag en tavla där det finns en stad
som bakgrund, med höga dystra hus.

"Men jag tror att himlen som syns där bakom ändå ska vara blå", sa jag.
"Ja det är klart att den ska", sa Mikael, "det är ju inte himlens fel att
världen är grå".

Det är inte himlens fel att världen är grå.

Så vackert!!

Man bara måste älska en man som säger sådana saker!!

Polisjakt

Vi åkte iväg till stan idag på förmiddagen.
Eller ja, klockan var ju nästan halv ett, så för andra är det kanske eftermiddag.
För oss är det förmiddag.

Mikael skulle till jobbet och jag skulle på en massa ärenden till stan.
Jag hade sålt en tavla så den skulle också med.
Köparen skulle hämta den senare på dan.

När vi hade åkt en bit kom jag på att jag hade glömt tavlan hemma,
så vi var tvugna att vända om.
Vi hade bara åkt en pytteliten bit när vi märkte att en motorcykelpolis
körde efter oss och helt tydligt ville att vi skulle stanna.
Vi hade bara en liten bit kvar hem, så vi åkte vidare och tänkte att vi
stannar på vår gård.
Så gjorde vi, och en ung och ganska bister polis körde in på gården
efter oss. Han ville se Mikaels körkort och registerutdrag.
"Ok, jag ska gå in efter registerutdraget", sa Mikael.
"Nu går vi inte in nånstans alls!", sa polisen sträng.
"Jaha, är det nåt problem?" undrade jag, och såg att Mikael höll
på att bli förbannad.
"Nå, jag ska i alla fall gå in och hämta en tavla som jag glömt", sa jag,
och det gick tydligen bra.
När jag kom ut igen var allt frid o fröjd.
Mikael hade blåst i alkometern och polisen hade kollat
hans körkort.

Det visade sig att polisen hade haft blåsrazzia på vägen, just en bit
fram från det ställe där vi vände om när jag kom på att jag hade glömt
tavlan hemma.

Så de trodde att vi sett dem och vände om just därför.
Att vi inte ville råka ut för en razzia.

Inte farao hade vi sett nån razzia.

Vi skulle ju bara hämta en tavla.

Men bra att de kollar förstås.
Man vet ju aldrig.

Det är lugnt nu

Nåja, nu börjar det kännas lugnt.
Den lilla stressen jag kännt sen jag fick veta att jag skulle
bli arbetslös börjar ge sig.
De första dagarna ringde jag runt överallt och försökte  rädda
det som räddas kunde liksom.
Frågade om möjligheter här och chanser där, och funderade på
utbildningar och läroavtal och allt möjligt.

Nu har jag lugnat ner mig.
Nu tar jag sommar.
Lever på samhället i ett par månader (tycker jag nog att jag kan göra
utan att ha dåligt samvete, jag har ju varit i arbetslivet i snart 40 år)

Sen, i augusti får jag veta mera om fortsättningen.
Det kommer att dyka upp vikariat, och innan jag vet ordet av
är jag där på dagis igen.

Det är så det brukar vara.
Det är så det kommer att bli.

Om jag inte börjar spela Lotto och
tar hem en storpott förstås.

Då stannar jag hemma.
För alltid.

Student-Skruttis.

Det är snart fem år sen vi träffades första gången.
Då hade hon illblått hår och var söt som en karamell.
Jag minns hur nervös jag var när jag skulle få träffa henne.
Och hur glad jag blev när allt gick så bra.
Söt är hon än, men nu är hon vuxen.

Och vad hon är vuxen!

Den blåhåriga blåögda tjejen är borta, och i stället har vi
en naturligt vacker stark ung kvinna.

Idag blev hon student, och till hösten far hon iväg för att
studera och börja stå på egna ben.

Tjejfnittret på vinden är slut, och allt möjligt
tonårsstrul är borta (inte för att det har varit mycket strul).

Nu är kompisarna vuxna människor, med vuxna människors
förväntningar och drömmar.

Det har varit härligt att följa med hennes väg till vuxenlivet.
Att få lyssna, se och uppleva hur hon gått från klarhet till
klarhet.

Det här vill jag göra.
Så här vill jag vara.

Jag är så glad att jag får vara din Skruttmamma!

Grattis fina Moa-skruttis igen en gång!!