Det är lugnt nu

Nåja, nu börjar det kännas lugnt.
Den lilla stressen jag kännt sen jag fick veta att jag skulle
bli arbetslös börjar ge sig.
De första dagarna ringde jag runt överallt och försökte  rädda
det som räddas kunde liksom.
Frågade om möjligheter här och chanser där, och funderade på
utbildningar och läroavtal och allt möjligt.

Nu har jag lugnat ner mig.
Nu tar jag sommar.
Lever på samhället i ett par månader (tycker jag nog att jag kan göra
utan att ha dåligt samvete, jag har ju varit i arbetslivet i snart 40 år)

Sen, i augusti får jag veta mera om fortsättningen.
Det kommer att dyka upp vikariat, och innan jag vet ordet av
är jag där på dagis igen.

Det är så det brukar vara.
Det är så det kommer att bli.

Om jag inte börjar spela Lotto och
tar hem en storpott förstås.

Då stannar jag hemma.
För alltid.