Nu kom jag på det!!

Alla säger ju att sommarförkylningar är så sega och aldrig går över.
För en stund sen kom jag på varför.

Det är ju förstås för att vi inte låter oss vara sjuka på sommaren.

Jag har kännt mig ruggig i en vecka nu.
Hes och ont i halsen och sånt.
Inget superfarligt, men sådär småsjuk hela tiden.

Skulle det ha varit höst, vår eller vinter skulle jag säkert
ha bäddat ner mig under en filt och varit sjuk på riktigt.
Men eftersom det är sommar och ganska varmt ute så gör
jag inte det.
Nejdå, jag närturistar, jag sitte fyra timmar (i blåsten) på
måndagstorget, jag ordnar kaffedate osv, osv.

Sånt jag aldrig skulle ha gjort om jag varit sjuk nån annan årstid.

Så idag har jag bestämt mig för att låta mig vara sjuk.

Bara vara hemma och ta det lugnt.
Läsa lite, halvligga och se på TV.

Måla en liiiiten tavla (om jag orkar).

Sova om det känns så.

Man måste vila när man är sjuk.
Även om det är sommar.

Annars blir man inte frisk.

Så he så!!

Pustar ut :)

Sådärja, då har Edgar farit iväg på pappavecka.
Och fast jag älskar den ungen så jag nästan spricker så är det här såå skönt.
Just den här första helgen när han farit iväg.
Vi får göra bara precis vad vi vill.
Vi får sova ut på mornarna.
Vi får äta när vi vill och vad vi vill.
Vi får sova på dagen om vi vill.
Och vi för lyssna på vilken musik vi vill.

Och det är bara att se sanningen i vitögat.
Vi är i den åldern när man inte alltid riktigt orkar med småbarn.
Edgar är ju iofs inte liten längre, men på många sätt lever vi
som om vi hade ett litet barn när han är här.
För det är ju vissa saker han inte fixar.
Han kan inte lämnas ensam hemma t.ex.
Och han kräver fortfarande sällskap.
Han vill att nån ska "leka" med honom.
På det sättet skiljer han sig från andra tonåringar.

Men det är ok förstås.
Sånt är livet med honom.
Och så lever vi.

Så nu samlar vi krafter, tystnad och stillhet en vecka.

Och sen börjar vi längta efter att ha honom här igen :)
Älskade unge!

Älskade unge!

Det var varmt och soligt den dan du föddes, och varm och solig blev också du.
Det gjorde ont när du föddes.
Så klart.
Det gör ju ont att föda barn.
Men det var ingen dålig smärta.
Jag visste ju att det var du.
Min älskade unge.

Sen när du hade blivit född, bad jag barnmorskan att lägga dig på mitt bröst.
Jag ville se ordentligt på dig.
Se om du såg ut som Edgar.
Och visst gjorde du det.
En gullig skruttungenäsa hade du.
Och lite sneda blå ögon med ljusa stänk i.
Ganska typiska för nån som har Downs syndrom.

"Åååå", tänkte jag "pojken har Downs! Då lever vi så då".

Och det har vi gjort.
Oj vad vi har levt!
Och oj vad jag ser fram emot att fortsätta med det!
Se dig bli vuxen.
Se dig bli kär.
Se dig få ett hem som du kan kalla ditt eget.

Det finns saker du inte kan, men jag kan inte heller allt.
Det finns saker du inte förstår, men jag förstår inte heller allt.

Vi klarar oss såå bra ändå.

Grattis på 15-års dagen, älskade unge!!

Gör en moonwalk!!

Folk pratar om vädret nu.
Hela tiden.

Och visst kan jag hålla med om att det är kallt och regnigt.
Inget vidare sommarväder.
Men det blir inte annorlunda av att vi klagar på det.
Det är minsann att slösa bort energi och gott humör i onödan.
Jag har i alla fall aldrig hört talas om vädergudar som skulle
se till att det slutar regna bara för att fru Larsson i Bullerstan
har köpt en ny bikini och är sur för att hon inte får använda den.
Har ni?

Vi får väl helt enkelt hitta på nåt annat att göra.
Det snöar ju i alla fall inte.
Och det är ju faktiskt plusgrader.
Och rasar världen för att vi inte blir så bruna i sommar?
I don't think so!

Hyr filmer!
Läs böcker!
Spela sällskapsspel!
Sticka ett par sockor (de kan behövas)!
Baka bröd (ugnen värmer skönt)!
Bada bastu mitt på dan!
Ta på dig en häftig hatt och en röd jacka och gör en moonwalk!

Det finns massor att göra, det är bara att tänka annorlunda
än man skulle göra en vanlig sommar.

"Det är inte hur man har det, det är hur man tar det"

Tumismidsommar

Mikael och jag firar midsommaren på tumis.
Vi har gjort så förr och det går hur bra som helst.
Vi är ju inte så värst firande av oss, så vi har det helst så här.
Edgar far på pappavecka i morgon på dan, och Moa är var hon är.
Antagligen med pojkvän och kompisar.

Vi kommer att ha långa sovmornar, och bara ta det lugnt.
Vara ute på gården lite om det är väder för det.
Vara inne och läsa eller se film och vädret passar bättre för sånt.

Äta nåt smått och gott ska vi väl också, men inget överdrivet.
Vi har faktiskt inte handlat speciellt mycket.
Det behövs så lite när det bara är vi två hemma.
Lite kex och ost är egentligen det enda extra vi har köpt,
annars blir det nog bara vanlig mat.
Vi vill ha det så.
Vi mår bäst så.

Vi kommer att ha en riktigt skön midsommar.

Hoppas alla ni andra har det också.

Var ni än är, vad ni än gör.

Vad är rasism?

Igår när Jaro Rockets stod med de andra spelarna från Jaro och Ilves på Centralplan innan matchen började visade de alla upp ett stort rött kort där det stod "Ge rasismen rött kort!"
I bilen sen på hemvägen frågade Edgar vad det stod på kortet.
Jag läste vad det stod, både på finska och svenska.
"Vad betyder det?", frågade Edgar.
Jag försökte förklara det där med olika hudfärger och att alla är lika bra fast man kanske ser lite
olika ut osv osv.
Han såg helt oförstående ut, men sa till slut: "Okej då"

Men hur förklarar man sånt för en kille som aldrig har reagerat på att folk har olika hudfärg?
Han har aldrig förstått det tror jag.
För Edgar är det där så naturligt för vi har indiska släktingar, och vi har släktingar med rötter i Afrika.
Han har aldrig någonsin reagerat på att de skulle ha en annan hudfärg än vad han själv har.
Det är jättebra att han inte reagerat, men det är svårt att förklara vad rasism betyder för en som aldrig
tänkt på att olika hudfärger är nåt nån kan reagera på.

För Edgar tycks olika hudfärger vara lika naturligt som att folk har olika färger på håret.
Och det är ju precis så som alla borde tänka.

Måste ju älska den mannen!!

Vi satt och småpratde efter bastun igår kväll, Mikael och jag.
Det var en skön tumiskväll (som vanligt).

Jag satt och funderde lite på min nya tavla, och bollade lite med
idéer hit och dit. Nu just målar jag en tavla där det finns en stad
som bakgrund, med höga dystra hus.

"Men jag tror att himlen som syns där bakom ändå ska vara blå", sa jag.
"Ja det är klart att den ska", sa Mikael, "det är ju inte himlens fel att
världen är grå".

Det är inte himlens fel att världen är grå.

Så vackert!!

Man bara måste älska en man som säger sådana saker!!