Flytta hemifrån??!!

Jag är hemma med sjuk hals idag, och har passat på att
utnyttja tiden till att höra mig för lite på olika ställen
om Edgars framtid.

Jag fick nämligen ett brev från Fpa om att
hans handikappbidrag tar slut när han fyller
16 år i sommar och då är det dags att ansöka
om annat bidrag eller eventuell pension.

Jag har pratat med Omsorgsbyrån och jag har
ringt till en av nejdens specialskolor för att höra
vad vi kan hitta på till hösten.

Meningen är att han ska gå i skola nåt år till och
sedan flytta hemifrån.

Flytta hemifrån!!??

Ja, han ska det, hur hemskt det än låter.
Om nåt år är det dags.

Det skär i mitt hjärta att tänka på det,
men jag vet att det är bäst att göra det i tid.

Ju yngre han är när han flytta desto lättare
har han att anpassa sig.

Eller som en av damerna jag pratade med i dag sa:
"Det är bäst att göra det så länge ni alla vill,
och så länge ni kan hjälpa honom att anpassa sig.
Det värsta är att måsta göra det när man måste,
dvs. när föräldrarna blir så gamla att det inte längre
finns nåt annat alternativ"

Men det gör ont att tänka på det, det gör det.

Å andra sidan hinner han växa till sig en hel del
under några år så det känns kanske bättre sen
när det är dags.

Bilden är från Edgars 14-års dag förra året.

November och farsdag

Det här är en typisk novemberdag.
I alla fall vad det gäller vädret.

Här inne är det ganska skönt dock.
Ljusen brinner på bordet
och det doftar äppelkaka i huset.
Jag har haft besök så jag bakade en kaka.

Är ensam hemma för tillfället.
Ibland är det ganska skönt att vara helt ensam.

Vet inte riktigt varför jag skriver nu.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Men det brukar dyka upp nåt.
Likadant är det när jag målar.
Jag tar en ren duk och ett kolstift
och så kommer bilden av sig själv efter ett tag.

Jag har ju huvudet fullt av ord och bilder.
Det gäller bara att släppa ut dem.

I morgon är det farsdag.
Alla pappors dag.
Moa kommer hit för att fira Mikael.
Min pappa får ljus eller en blomma
på sin grav.
Edgar är hos sin pappa.

Bra pappor allihopa.

Önskar att alla barn skulle få ha världens bästa pappa.

Det hade jag och mina syskon.
Det har Moa.
Och det har Edgar.

Världen tränger sig på

Jag försöker leva mitt liv i harmoni.
Jag tycker att jag lyckas bra med det.

Men så tränger sig världen på.
Krigen.
Bomberna.
Terrorismen.
Människor som flyr.

När krigen sprider sig,
och många länder är sönderbombade,
kan man undra vad som händer sen.

Hur många länder kan man kriga sönder
innan hela världen går i bitar.

Hur mycket pengar kan man sätta på krig
innan hela världen blir utarmad.

Ibland undrar jag om det inte vore bättre
att hela världen vore lite fattigare.

Bara så pass att vi inte hade råd med vapen.

Mina "lyckor"

En av mina facebookvänner skrev ett inlägg om ett barns lycka över
att kunna cykla med sin nya cykel.
Det var så fint formulerat så jag riktigt kunde känna hennes och barnets lycka.

Små men stora saker.
Stora lyckokänslor som nästan tar andan ur en.

Funderade lite på mina "lyckor".

Det är just det lilla.
Kramen jag fick av Edgar i kväll.
"Bara för att du är så gullig mamma"
Glädjen i hans ögon när han lyckas vinna över oss i Uno.
Rodnaden på hans kinder när vi talade om den söta tjejen
han träffat i simhallen.

Min lycka över att Mikael kommer hem från jobbet.
Att se att han också blir glad när jag möter honom i tamburen.

Sms:et jag fick av Moa på morsdan.
"Grattis på Skruttmammedagen!"
Kramen jag fick när hon var hemma och hälsade på sist.

Att få sätta sig ner med mamma och lacka hennes naglar.
Bjuda henne på nåt hembakt, eller på hemlagad mat,
och se hur hon njuter av att få äta nåt "som smakar som det ska"

Att komma till jobbet och mötas av nåt barn som med strålande ögon
kommer rusande och har något att berätta.

Att måla en tavla som nån blir glad av.

Det är de små sakerna som blir mina "lyckor"

Mommodag

Idag har vi haft mommo här.
Edgars mommo alltså.
Min kära mamma.

Som vanligt nät hon är här har det hänt en massa.
Hon är ju sån.
Vi har spelat Uno.
Hon vann för det mesta.
Edgar var imponerad, och blev inte ens
sur över att förlora.
Vi har spelar "Gissa kort", och då vann Edgar.
Vi har druckit kaffe och ätit äppelkaka.
Vi har titta på tavlor och foton.
Vi har ritat.
Edgar och mommo har lyssnat på musik och sjungit.
Vi har packat en julklapp.

Och plötsligt hade det gått flera timmar.

Det är mommodag det.

En fixardag

Den här dagen blev lite av en fixardag.

Jag donar och fixar lite här inne.
Med mat och sånt, men också med lite målande.
Jag har också plockat in mina emaljerade pytsor
och byttor från gården och diskat ur dem.
Nu får de vara fina och rena och vänta på
att få komma ut igen till våren.

Mikael och Edgar är ute och fixar.
De städar lite i garaget och uthuset.
Eller, Mikael städar.
Jag misstänker att Edgar mest står och tittar på.
Men dock, han är med.

Lite kompisfixande hr det också varit idag.
En av Mikaels vänner har det svårt nu,
så han har pratat med honom.
Det är viktigt att fixa människor som är sönder.
Om man kan.
Ibland går det inte.
Men man måste försöka.

Nu ska jag måla lite till.
Och fundera över om det är nåt annat
jag kan fixa idag.

Se barnet

Man ska inte blogga om sitt jobb, egentligen.
Och det här inlägget handlar heller inte om just mitt jobb.
Det handlar om att jobba med barn så där i största allmänhet.
Om oss som jobbar med barn.
Om vad det ges oss för möjligheter att göra vårt jobb bra.

Det kunde vara så bra.
Det finns så kunnigt folk.
Och de flesta av oss vill.
På riktigt!
Vi vill!

Vi går kurser, vi läser på.
Vi lär oss att "se barnet".

Så råkar vi leva i en tid med en regering
som inte tycks vilja se några barn alls.

Som skär ner på personal.
Som vill ha större barngruppr.

Som gör det mer och mer omöjligt för oss
att göra det fina, och det vackra.

Gör det näst intill omöjligt att hinna se alla barn.
På riktigt.

Hoppas bara att vi inte missar nån.