utnyttja tiden till att höra mig för lite på olika ställen
om Edgars framtid.
Jag fick nämligen ett brev från Fpa om att
hans handikappbidrag tar slut när han fyller
16 år i sommar och då är det dags att ansöka
om annat bidrag eller eventuell pension.
Jag har pratat med Omsorgsbyrån och jag har
ringt till en av nejdens specialskolor för att höra
vad vi kan hitta på till hösten.
Meningen är att han ska gå i skola nåt år till och
sedan flytta hemifrån.
Flytta hemifrån!!??
Ja, han ska det, hur hemskt det än låter.
Om nåt år är det dags.
Det skär i mitt hjärta att tänka på det,
men jag vet att det är bäst att göra det i tid.
Ju yngre han är när han flytta desto lättare
har han att anpassa sig.
Eller som en av damerna jag pratade med i dag sa:
"Det är bäst att göra det så länge ni alla vill,
och så länge ni kan hjälpa honom att anpassa sig.
Det värsta är att måsta göra det när man måste,
dvs. när föräldrarna blir så gamla att det inte längre
finns nåt annat alternativ"
Men det gör ont att tänka på det, det gör det.
Å andra sidan hinner han växa till sig en hel del
under några år så det känns kanske bättre sen
när det är dags.
Bilden är från Edgars 14-års dag förra året.
Jo, så är det att det är svårt när barnen ska flytta hemifrån. Tur att det är något år ännu :) Jag har en bekant som hade ett specialbarn oxå som mjukstarta med att flytta hemifrån genom att gå i skola och nog har det barnet växt till sig under tiden. Barnet har börja prata mera och mycket mera social. Och andra sidan har det barnet gått i vanlig skola hela livet, men med hjälp. Så nog är det bra att börja tänka på det. För man vill ju att de ska klara sig själv. Känner oxå unga vuxna som inte klarar sig själv fast de borde kunna klara sig själv och det är trist :(
SvaraRaderaJag är helt övertygad om att det kommer att gå bra sen när den dan kommer, men att tänka på det nu känns hemskt.
SvaraRadera