Kravlöst och skönt

Långfredag.
Skön fredag, skulle jag säga.
En helt kravlös dag.
Åtminstone här hos oss.

Vi bara slappar.
Mikael och jag har läst.
Edgar har varit på iPaden.
Och spelat gitarr och sjungit.
Och så har vi spelat Uno.

Handlat har vi också.
Numera kan man ju det.
Fast det är långfredag.

Vi gillar påsk här hos oss.
Just det där kravlösa.
Lediga dagar utan stress.

Helt annat än julens hysteri.
Fast inte brukar vi
egentligen ta nån stress
av julen heller.

Vi är ju inte sådana.
Vi prackar int.

Så vill vi ha det.

Måste bara sätta in en bild
på det minsta påskgräset ever.

Edgar hade hem det från skolan.

Jag älskar det!

Inte vara rädd

Öppnar bloggen,
trycker på "nytt inlägg",
och tänker att jag ska skriva
nåt klokt om det som hände igår.
I Stockholm.

Men det går inte.
För det är ju inte klokt.
Och jag blir inte klok på det.
Dåd som gårdagens ryms inte
i min lilla hjärna.

Hur någon kan göra så.
Hur någon kan ha en så
smal syn på världen.

Jag är en vanlig småstadskvinna.
Där jag lever är det
för det mesta tryggt.
Terrorn händer inte här.
Tror vi.
Men världen har blivit sådan
att vi alla upplever terrorn.
Så det händer här.
För terroristerna sprider
rädsla i hela världen.
Även i små trygga städer.
Fast själva dåden
utförs annanstans.

"Inte vara rädd",
heter en barnbok jag läst
många gånger i år.
Den handlar om att försöka
möta det man är rädd för.
Att gå upp på vinden
fast där finns fladdermöss.
Att gå ner i källaren
fast där är mörkt.

Inte vara rädd.

Det är inte lätt,
när mörkret är tätt.

Inte vara rädd.

Födelsedagen

Ska väl skriva lite
om den här dagen.
Födelsedagen.
Det har varit en bra dag.
Blev uppvaktad med sång
när jag vaknade.
Edgar och Mikael sjöng.
Lite falskt, men vacker ändå.
Just det att de gjorde det.

Mamma var hit också.
På eftermiddagen.
Vi drack kaffe och
åt prinsesstårta.

Sen blev det mera sång.
Syrrans man ringde och sjöng.
Vackert men falskt det också.
Blev så glad över
att han kom ihåg att ringa.

Syrran ringde också.
Hon är med sina döttrer i Rom.
Så det blev hälsningar
från Italien.

Och så alla facebook-grattisar!
Över 350 st so far.
Jag försöker alltid svara
personligen åt alla.
Med deras namn och en smiley.
Tycker att det hör till.

En bra födelsedag!

Och så är helgen slut.
Igen en gång.

I morgon ska jag
bjuda jobbkompisarna
på choklad :)

För gammal för att dö ung.

Det är min födelsedag i morgon.
Jag fyller 56 år.

56 år.

Det är nu jag är närmare 60 än 50.
Jag känner ju mig som vanligt.
Givetvis.
Men dock.

När jag var yngre
trodde jag (vet inte varför)
att jag var en sån som
skulle dö ung.
Har ingen aning om
varifrån den tanken kom,
men jag trodde faktiskt det.

Vi levde ju ett ganska
hektiskt liv då.
Mycket jobb,
och mycket festande.
Party & rock'n roll.

Så som bara de som
inte har barn kan leva.

Ett ganska själviskt liv.

Men liv kan ändras.
Även party & rock'n roll
kan bli trist och enahanda.

Och livet fortsatte.
En del saker tog slut.
Nya saker började.

Och plötsligt är jag för gammal.
För gammal för att dö ung.

Nu vill jag leva länge.

Och vara tantcool.

Save the world?

Earth hour.
Det var i kväll det.
Måste erkänna att vi
för det mesta glömmer det.
Å andra sidan har vi vår egen
earth hour sgs varje dag.
Vi använder väldigt lite
lampor här hos oss.
I köket och sovrummet
har vi inte ens taklampor,
Kommer troligen inte
att skaffa heller.

Men earth hour är bra.
Som ett statement liksom.
Och det är ju det det
är meningen att det ska vara.

Alla vill vara med
om earth hour.
Det är ju mysigt.
Tända ljus i stället för lampor.
Sitta med familjen och
njuta av stämningen.

Men vad är vi villiga
att göra mer för vår värld?
Sånt som skulle hjälpa på riktigt?

Vem av oss är villiga att
skippa bilen nån dag i veckan?
Vem är villig att ta ett år
utan flygresor?
Vem ställer upp på att
skippa köttätande nån eller
några dar i veckan.

Inte så många tror jag.

Men om många gjorde det
skulle det faktisk hjälpa.
Det är sånt som spelar roll.

Men de verkliga förstörarna,
de stora förorenarna,
har blivit en så stor del
av vår vardag så att det
är svårt att avstå från dem.

Men en dag kanske vi måste.

Om det inte redan är för sent.

För sent att rädda världen.

Smitta!!

Den här helgen blev inte
som jag hade tänkt mig.
Hade planerat en dag på stan
med kära mamma.
Lite loppis, lite butiker
och kanske en kaffe nånstans.

Så, i morse,
meddelade Edgars pappa
att han också blivit sjuk.
Så Mikael och jag åkte iväg
till butiken efter blåbärsoppa,
läsk och lite ett och annat
och förde det åt honom.
Och så hämtade vi hem Edgar.
När man har den här magsjukan
orkar man knappt ta han om sig själv.
Inte en chans att han skulle
orka med Edgar också.

Avbokade träffen med mamma också.
Edgar kan sprida smitta
nu när han varit hos sin pappa
och jag vill absolut inte
att mamma ska bli smittad.

Så, nu håller vi oss här.
Försöker ta det lugnt
och ser vad som händer.
Edgar roar sig på iPaden,
och jag ska måla lite.

Och jag hoppas,
hoppas, hoppas
att Edgar inte får det på nytt!!!

Tänker på valet

Nu när vi tillfrisknat
kan jag börj tänka på lite
andra saker än magsjuka.

Funderar bl.a på valet
som är på kommande.
Vem ska jag rösta på?
Vilket parti står för sånt
som är viktigt för mig?

Det känns nästan
som att tänka på magsjuka.
Lika jobbigt, rörigt,
och illaluktande.

Politik är ju rörigt
och ofta illaluktande.

Jag har alltid haft svårt
att veta vem jag ska rösta på.
Har ofta röstat på person
i stället för parti.

Partiernas åsikter
går mer och mer in i varandra,
och det är svårt att veta
vem som står för vad.

Men nog ska jag rösta.
På nån som tänker på
min mamma och andra äldre.
På nån som tänker på Edgar
och på att han får en trygg framtid.
På nån som vill att alla
ska få det de behöver
när de är sjuka eller har
det svårt annars.
På nån som vill göra det
lättare att vara företagsam.
Och så barnen förstås.
Barnen är också viktiga.
Modersmålet är viktigt.
Vilket man än har.
Att få förstå
och göra sig förstådd.

Miljön och naturen
ska man också värna om.

Men alla säger ju
att de står för just de här sakerna.
Alla säger att alla ska ha det bra.
Alla lovar att göra sitt bästa.

Att rösta är jobbigt.

Det är kanske ändå
lättare att tänka på magsjuka.