Dagen efter Åbo

Idag är det dagen efter.
Dagen efter Åbo.

Här i vår lilla tvåa
mitt i den lilla staden
är allt som vanligt.
Edgar och jag tassar på.
Vi har pyjamasmorgon,
och snart ska vi till
stan och handla
med min mamma.
Mikael gick till jobbet
som han alltid gör
på lördagar.

Solen gick upp,
fast den just nu
gömmer sig bakom molnen.

Utåt sett är allt som förr.
Men ändå är det annorlunda.

Det är dagen efter Åbo.

Dagen när många
undrar om de ska våga gå ut.
Dagen när hatet är extra stort.
Det är dagen när vi
måste visa att det också
finns kärlek.

Jag vägrar titta sketet!!

Idag hände det i Finland. I Åbo.
Ett dåd som antagligen
krävde två människoliv
och skadade flera.

Det är hemskt.
Mitt hjärta gråter.
Jag frågar dock inte
vart världen är på väg,
den har varit full av ondska jämt.
Olika tidseror bara,
med olika slags dåd.

Jag har skrivit det förr,
och just idag
vill jag skriva det igen.
Jag tror fortfarande
på människans godhet!

Och jag vägrar titta sketet
på alla människor med
annan hudfärg än min
när jag möter dem på stan.
Jag vägrar sjunka så lågt!
Ondska sitter inte i huden.

Jag vägrar kasta
misstänksamma blickar
på flyktingfamiljen
jag brukar se i butiken,
och jag hälsar fortfarande glatt
på Y som vi träffar
i vimlet på stan ibland.
Jag vill fortfarande ha kvar
min vän S på facebook,
och jag tycker fortfarande
att hen är en bra typ.

Jag vägrar!
Det finns goda människor
överallt i världen.
Det är inget som
vi med ljus hy har
ensamrätt på.


Jag vägrar dela in folk
i vi och dem!

Jag vägrar titta sketet!!

Är det över nu?

Mikael och jag var ute
en sväng med bilen nyss.
Körde omkring bara,
så där som vi gör ibland.
Färgerna har dämpats nu.
Jag tror bestämt att
sommaren börjar vara över.
Passar på nåt sätt bra.
Så där lagom till skolstarten.

Men jag är inte ledsen för det,
för nu börjar den fina hösten.
Färgsprakande,
och med klar och krispig luft.
Blir alldeles ivrig
när jag tänker på
alla fina foton jag kan ta då!
All inspiration jag får.

Sen kommer ju förstås
den trista tiden, i november.
Men det tar vi sen.

Och då kan man
ju alltid börja julpyssla.
Eller drömma om nästa sommar.

En del av mig

Idag köpte jag en väska.
En helt vanlig axelväska.
För en euro på loppis.
Min över tio år gamla
marimekkoväska var så sliten
så det var dags att slänga den.
Över tio år,
och en kär ägodel.
Men den hade tjänat mig väl
och var väldigt sliten.

Jag brukar ha saker länge.
Skor och väskor speciellt,
men också kläder.
Därför köper jag tidlösa saker.
Och jag har väl min stil
antar jag.
Det jag gillar.
och det jag gillar har jag länge.
Har en läderjacka också,
som jag nog haft över tio år..
Och en gång hade jag
ett par DrMartens skor i elva år.
Då sprack sulan så det var
bara att slänga dem
Annars hade jag väl haft dem än.

Jag är m.a.o ingen slösare
när det gäller kläder och assesoarer.
Men jag gillar att ha det så.
Jag gillar att mina saker
blir en del av mig.
Av vem jag är.

Så min nygamla väska
kommer väl att hänga över
min axel nu tills den
faller i småbitar.

Skorna på bilden köpte jag åt mig själv till 50-års present.
Det är över sex år sen, och jag har dem än.

Det eviga väntandet

Det är ett enda väntande här nu.
Edgar väntar på eftermiddagen,
för då får han fara
till Villa Skata över helgen
Och så väntar han på
att det ska bli måndag,
för då börjar skolan.

Jag väntar ungefär
på samma saker som han,
förutom att jag hela tiden
går och väntar på att
telefonen ska ringa,
eller att det ska komma
mail om nåt eventuellt jobb.

Samtidigt med allt
detta väntande
ska man försöka njuta av nuet.
Inte helt lätt hela tiden
kan jag tala om.


Oh well, det är ju ändå fredag,
och så där annars
är livet riktigt skönt.

Bilder, bilder, bilder

Jag fyller mina dagar med bilder nu.
Massor med foton,
både gamla och nya.
Älskar att sitta och titta på,
och jobba med foton!

Har också en hop med canvas
som väntar på färg
och jag fyller dem
så fort jag hinner.
Massor med färg ska det vara!
Blommor, djur,
människor och träd.
Mustigt och fullt av liv.

Skulle jag få betalt
för att göra det här
skulle jag bli rik
för dygnets timmar
räcker inte till.
Jag har så roligt!!

Men så fort det blir
ett riktigt jobb
är det inte längre lika roligt.
Då kommer nämligen
byråkratin med i spelet.
Och det avskyr jag!
Dessutom skulle nog
allt man skulle förtjäna
gå i alla möjliga skatter
och andra avgifter.

Så, jag mårar på
och gör det jag gör.
Publicerar mina alster
på facebook,
och hoppas att så
att jag gläder nån.

Det är väl så det är som bäst.

En rejäl dos

Helt underbart är det!!!
Jag har verkligen
fått en rejäl dos av sommar
den här två dagarna.

Det har varit hav, vind,
blommor och sol.
Och så alldeles
fantastisk musik.

I går kväll var jag
till Strandis i Larsmo
och lyssnade på Armadis Rama.
Vilka musiker!
Och vilken glädje!
En härlig blandning av musik.
Reggaegung
och vackra människor
som det var en fröjd
att fotografera.

Jag hade sååå kul!!!!

Och så idag då.
Satt och donade med bilder
vid datorn (och bannades lite)
när mamma ringde.
Jag var lite motsträvig,
för jag ville göra klart
det jag höll på med,
men så for jag med ut i alla fall.

Vi tog en tur till Aspegrens trädgård.
Jag och mamma
och så en av hennes väninnor.
Aspegrens trädgård
är en riktig stressförstörare.
I den miljön går det
inte att vara stressad.
Och har man två gamla damer
som sällskap kan man
inte heller vara stressad,
för man måste ju vila emellanåt.

Och som grädde på moset
tog Mikael och jag
en biltur för en stund sen.
Vi åkte ut till Grisselören
och kände på lite havsluft.

Och det bästa är
att det ju är en dag kvar
av den här helgen

Få se var vi hamnar i morgon.