Staden, landet eller skogen? Eller mittemellan?

Det är svårt det här med att bo.
eller, inte att bo,
men var man ska bo.

Just nu bor vi i stan,
i en liten riktigt mysig lägenhet.
Vi har ett hus också,
men det hyr vi ut.
Det huset är inte riktigt på landet,
men inte i stan heller.
Det är lite för lite av båda där.

Helst skulle vi bo
i en liten stuga nära havet.
Året om.
Så att man såg havet
genast man tittade ut
genom fönstret.
Så att man kunde gå ner dit
när som helst och känna
hur gott det doftar.
Så att man hörde vågorna.

Så, att man hade både
hav och skog nära.

Stan är också bra,
men vi dras ändå alltid
till havet.
Och nu i sommar,
till skogen.

Vem vet var vi hamnar än här i livet :)

Tror inte vi har färdigflyttat än.

OMG, hon har ju rätt!!

Insåg en sak här om dagen,
när jag pratade med
en dam jag känner.
Vi talade om att vara vegetarian,
och om vad man kan äta
i stället för kött.
Om alla "köttersättare"
som finns på marknaden nu.
"Men varför skulle vi behöva
sojakorvar och annat äckligt?, sa hon,
sånt som är lagat för att det
ska se ut som kött"
"Vi vill ju inte äta kött,
vi vill ju äta grönsaker och rotfrukter
och sådana saker.
"Såna där konstgjorda
korvar och köttbullar är bara strunt!"

Jag brukar använda sojaprodukter.
Inte så ofta numera, men ibland.
Men när jag lyssnade på henne
kom jag fram till att
hon har alldeles rätt.
Fabriksgjorda köttersättningar
behöver man egentligen inte!
Nog kan det hända att
jag köper nån påse sojakross
i framtiden också,
men inte så ofta.
Man kan ju göra alldeles underbar
mat av grönsaker, rotfrukter,
svamp och baljväxter.

Sen finns det väl bättre
och sämre av de där
korvarna och bullarna också,
och visst kan man använda den
nångång nu och då,
men varje vecka blir det
nog inte här hos oss.

Life is good!

Vi har varit i skogen idag,
Mikael och jag.
Nästan fyra timmar!
Det var supeskönt!

Vi åkte iväg så där på måfå bara.
Vi hade med oss en rulle
plastpåsar och en burk.
Bara ifall att.
Inte visste vi om
vi skulle plocka nåt eller inte.
Kanske skulle vi bara
sitta och slappa.
Vi for till Pörkenäs först.
Det är så fint där.
Vi strosade omkring
lite bara,
och jag hittade lite svamp.

Sen åkte vi till Storsand,
och strosade lite till,
och hittade lite mera svamp.

När vi var klara där
åkte vi hemåt,
och på hemvägen svängde
vi in på en skogsväg
vi aldrig förr kört längs,
och då hittade vi ännu mera svamp!

Så nu har vi sju påsar
riskor i frysen
och är mätta efter en jättegod
måltid bestående av
potatis och svampsås.

Life is good!!

Jag gillar det!

Har ni märkt att hösten
tassar runt knutarna?
Speciellt bra märks det
på mornarna när man går till jobbet.

Det är lite så där fuktigt
och både ruggigt och
krispigt på samma gång.

Jag gillar det.
Får lust att söka fram
alla mina mysiga halsdukar.
Och varmaste tröjan.
Benvärmarna och mina kängor.

Och snart blir det rena rama
karnevalkänslan när man
går ut med kameran.
Alla underbara färger.
Mustigheten i allt det röda,
gula och orengea.

Med åren har jag blivit
något av en höstmänniska.
Kanske för att jag,
nu när jag blivit lite äldre,
inte är så förtjust i värme.

Vår och höst,
De är mina årstider.

Glada inhoppartanten

Jag har haft en hemmadag idag.
Jag är ju fortfarande arbetslös.
Förra veckan jobbade jag dock,
och i morgon och hela resten
av veckan ska jag också jobba.
Inhopparlivet i ett nötskal.
Men det är ok faktiskt.
Det enda som kan vara lite
jobbigt är att man inte riktigt
kan planera sina dagar.
Man vet aldrig om telefonen
kommer att ringa på morgonen
och man får ge sig av.

Så det är klart,
nog skulle det ju vara bättre
om man hade nåt stadigare.

Men jag ska inte klaga,
jag vet att jag kommer att
få jobba nästan hur mycket
jag vill och kan i vinter.
Folk blir sjuka,
eller ska ha ledigt annars bara
och inhoppare behövs.

Så i morgon bär det av igen.
Glada inhoppartanten är redo :)

En skön dag vid havet.

Vi var till stranden idag.
Det blåste friskt,
men var annars ett
alldeles underbart väder.

Edgar och jag doppade oss,
men Mikael höll sig
på stranden.
Han tog kameran och knäppte
några bilder av oss.
Bilder som var äkta.
Inget finlir, utan rakt av bara.

Vi var där en bra stund,
och sen var vi en sväng
upp till Pörkenäs lägergård
där Edgar och Mikael
sparkade lite boll.
Jag strosade omkring lite
och lyckades hitta en
näve kantareller.

Funderade länge på om jag
skulle publicera bilden
där vi simmar, Edgar och jag.
Man är ju inte ung och vacker mera.
Men så tänkte jag
att alla ändå vet att jag är
en tjock och glad tant
som är närmare 60 än 50.
Så vad farao,
jag är kanske inte ung och vacker,
men jag är jag.
Alltid.

Så he så!

Vi är alla utlänningar

Folk är väldigt hatfyllda idag.

Just idag mer än andra dagar.

De hatar poliser.

Politiker hatar de.

Och speciellt mycket

tycks de hata utlänningar.

Utlänningar.

Jag hatar inte utlänningar,

men jag börjar snart hata ordet.

Det har ju blivit 

ett skällsord.

Att vara utlänning

är liksom inte bra.

Men vem är utlänning?

Det verkar som om

en mörkhyad person

i vissa människors ögon

är mera utlänning

(i negativ bemärkelse)

än en ljushyad.

Vissa personer anser

att en mörkhyad människa

är utlänning trots att 

hen är född i Finland.

Vissa personer tycks

inte fatta att om de själva

åker till ett annat land

är de också utlänningar.

Vi är alla utlänningar ibland.

Och vi bor alla i samma värld.