Till Jeppis med kärlek - igen.

Det finns en del grupper
här på Facebook
där det diskuteras hejvilt
om saker och ting i vår stad.

Tyvärr ofta med en väldigt
negativ ton.
Som om man inte ens ville
se nånting bra med vår stad.
Allt vad som görs
skäller man på.
Görs det inget alls
så skälls det på det också.
De som skäller högst
sitter för det mesta
hemma i sin egen
lilla vrå och gläfser.

Men vet ni vad?
Lämna bilen hemma nån gång.
Gå ut på stan och bara flanera.
Utmana er själv lite.
Bestäm att ni just idag
ska se nånting bra i stan.
Nånting som är vackert.
Som kanske till och med
får er att le lite.
För man får faktiskt le
även om man vandrar
omkring för sig själv.

Och vår stad är ju så fin!
Vi har vackra hus
med sina gårdsplaner.
Vi har vinklade tak
som väder och vind
har gjort fina mönster på.
Vi har caféer, vi har muséer
och trots allt en hel del
trevliga butiker.

För att göra utmaningen
ännu roligare rekommenderar jag
att ta kameran med.
Försök fotografera
nånting som är fint.
För vår stad är full av det.

Man måste bara ha de
positiva ögonen med sig.

Om jag var fotograf.....igen

De som känner mig
vet att jag jobbade
som fotograf i 20 år
varav 15 år i egen studio.

Jag slutade 2006
när digitaltekniken
kom med stormsteg.
Då var det inte längre
möjligt att hålla igång
en studio med gammal teknik.
Dessutom var jag
ensamstående med Edgar,
och att det blev helt
enkelt för rörigt
att hålla ihop vardagen.

Ibland saknar jag det.
Saknar mina kunder.
Saknar känslan
när man tagit en riktigt
lyckad bild.
Saknar de glada vackra
studenterna och brudparen.
De superskojiga
barnfotograferingarna.

Sen kommer jag ihåg
verkligheten.
Jobb hela somrarna.
Alla lördagar
när man stod och
fotograferade ännu klockan fem.
De trista långtråkiga
dagarna i februari.
Räkningarna som
skulle betalas oberoende
av om du hade kunder eller ej.
Pensionsförsäkringarna.
Momsen och hyran.

Så det är nog bäst
att jag håller mig till
att måla Gladkonst
och fotografera till husbehov.

Life is good, but busy.

Det är mycket på gång nu.
I alla fall för Edgar.

Först var det födelsedagen.
Så vilade han en dag
och så bar det av på läger.
Idag kom han hem,
och i morgon ska han till Vasa
på fotbollsturnering.
Och före jakobsdagar
är det då Kokkola cup.

Dessutom är det ett
par kalas mitt i allt det där.

Inte konstigt
att sommaren går fort.

Men det är en underbar sommar!

Första gången
sen Mikael och jag blev ett par
som vi har så här mycket
tid för varandra
och för familjen.

Life is good!

...men en var borta.

Sådärja!
Då är han firad.
Kalaset är över
för ett bra tag sen
och Edgar har åkt tillbaka
till sin pappa.

Som vanligt var vi många.
Det är alltid så
på Edgars kalas.
Han älskar ju att fylla år!

Han har som sagt pappavecka,
men kom hit i god tid
före kalaset.
Han ville hinna öppna
våra presenter innan de andra kom.
Och så ville han
hinna byta till kostym.
Fyller man år ska man vara fin!
Och så tror jag att
han ville anstränga sig
lite extra just idag
för flickvännen var ju här.
Det var första gången
hon var hit till oss
och det gick riktigt bra.

Men en var borta.
Hon som älskade kalas
lika mycket som Edgar gör.

När vi satt och väntade
på gästerna sa Edgar:
"Men Enqvistmommo kommer inte
på mitt kalas den här gången."

Vi saknade henne idag.
Lite mera än vanligt.

                                                 Bilden är från förra sommarens kalas.

Han är ju så lätt att älska

Nästan varje år inför
Edgars födelsedag
har jag skrivit om honom.
Om hur det kändes
när han blev född.
Om hur det är att leva
med honom.
Vad han har gett oss.
Och vad jag hoppas
att vi har gett honom.

Oftast gör jag det
med stor glädje
och med tacksamhet.
Ibland gör jag det
med lite sorg i hjärtat.

Jag är glad och tacksam
över att han föddes
just till oss.
Så glad över allt han lärt oss.
All kärlek, all glädje
och också förståelse.
Han har lärt mig förstå
andra människor.
Förstå att alla inte
är bekväma med honom.
Förstå att just det
beror på osäkerhet,
På att de inte är vana.
Han har lärt mig bli mjukare.

Och jag hoppas
att det att just vi
är hans föräldrar
har gett honom mycket.
Mitt tålamod
Hans pappas förmåga att
få Edgar att
ta ett steg till utöver
det han tror sig förmå.

Mikaels humor
och sätt, som lärt
Edgar veta skillnad på
allvar och struntprat.
Och deras kamratskap.
Stunderna av killsnack.

Och allas vår kärlek.
Min och Mikaels.
Hans pappas.
Hela släktens.

Han är ju så lätt att älska.

Nu fyller han aderton år.
Vår skruttunge
Edgar Hermanni Pötkylä
blir vuxen på riktigt.

Det är femton år mellan bilderna, och som synes så har han alltid velat vara fin. Fast just den där slipsen kastade han i "roskis" en julafton när han inte ville ha den längre.

Kalasförberedelser

Idag har vi en dag fylld
av hemmapyssel.
Så där i lugn och ro bara.
Vi gör saker som
vi har skjutit upp.
Som vi planerat att göra
"före Edgars kalas".
Nu är det snart Edgars kalas,
så nu måste det ske.

Han fyller 18 år på lördag!!

"Tänka sig mamma, aderton år!", brukar han säga.

Ja, tänka sig!!

Så vi mårar åpå.
Kalasförberedelser.
Småröjning inför
den stora städdagen
som lär infalla på fredag.

Sen på lördagen
ska allt vara klart.
Det är bara tårtorna
som jag brukar lämna
till kalasdagen.
De ska ju vara dagsfärska.
Och det ska vara "röd tårta",
dvs jordgubbstårta.
Som alltid
på Edgars kalas.
Så har det varit i 18 år.
Och så kommer det
att vara även framledes.

Han vet vad han vill.
Vår adertonåring.

To Jeppis with love - again

Jag bor på Kvarnbacken.
Smaka på det namnet!
Det är som om man
bodde i en Maria Langdeckare.

Det är så fint här!
Lugnt och skönt
och riktigt mysigt.
Folk går omkring
med sina små hundar.
och fåglarna struttar omkring
vid fågelbordet
där folk matar dem.

Vattentornet vakar
över området,
och det känns tryggt
och på nåt sätt stabilt.

Och så alla fina hus här!
Ibland stannar man bara
och tittar på dem.
Fast man ser dem dagligen
känns de alltid lika fina.

Det är ju olika slags
ljus på dem varje dag.
Alla timmar på dygnet
har sitt eget speciella ljus.
Alla årstider
har sin egen belysning.

Jag älskar det här stället.

Den här staden.

 Det här är ett av mina favorithus här i Jeppis. Numera är det dagis, men förr var det barnabördshus,
alltså BB. Både jag och min man är födda där, och nu bor vi grannar med det.

Och så vårt fina vattentorn. Här om kvällen var det extra fint, med färg av kvällssol och regnbågen som kikade fram där bakom