Skärp mig!!!!

Satt och slöade vid datorn som vanligt.
Bläddrade hit och dit bland olika sidor och halkade sen in på en sida som säljer kläder.
Kollade ett och annat, tyckte vissa plagg var helt ok och utan att tänka dess vidare klickade jag ner dem i köpkorgen. Skulle nämligen behöva en del nya jobbkläder inför hösten och vintern.
Skulle precis klicka på "bekräfta beställning" när jag hejdade mig och tänkte till.
Vad farao är det jag sitter och gör nu??
Jag som alltid talar så ivrigt och varmt för att man ska handla i sin hemstad.
Är jag inte en jäkla hycklare då om jag samtidigt sitter och shoppar på nätet?
Jomen visst fan är jag det!!

Så jag stängde sidan utan att handla nåt.

Och nästa gång jag är barnfri och har tid går jag till stan och handlar mina kläder.
De som fanns på nätet var inte så speciella så att jag inte skulle hitta liknande i stan.

Nån jäkla ordning får det väl vara på mig också!!!!

Ärlighet varar längst

Vi är i vardagsrummet, Edgar och jag.
Jag sitter vid datorn och han sitter i soffan bredvid.
"Ååååh, jag borde verkligen färga håret!", suckar jag.
"Nähhä", säger han.
"Jamen titta nu vad det är grått!", säger jag och visar honom vilken utväxt jag har vid mittbenan.
Jag får en låååång bedrövad blick.
"Det är hemskt!" säger han.

Torde bli färgning av i helgen.
Kanske redan i kväll.

Sluta hönsa nu mamma!!!

Nu har jag bestämt mig för att låta Edgar bli stor.
Eller åtminstone lite större.
Bestämt mig för att sluta "hönsa".

Jag såg ju hur stolt han var idag när han fick åka taxi ensam :)

Så, fr.o.m nästa vecka ska jag inte följa honom ända in till skolan mera på mornarna.
Jag har gjort det hittills därför att han alltid haft en tendens att hitta på bus och smita.
Men nu ska jag börja göra så att när vi skjutsat honom till skolan så säger vi "hejdå" på gården och sen fortsätter vi var och en till vårt.
Jag behöver ju faktiskt inte gå in för att träffa personalen (det har jag skyllt på tills nu) för vi har ju kontakthäfte.

Jag tror tammetusan att det är jag som inte vågar låta honom bli stor.
Han vågar nog.

Så nu när jag har skrivit det, kan jag inte backa.
Nu är det officiellt.
Jag ska skärpa mig!

Stor pojke :)

I morgon ska Edgar få åka taxi hem ensam.
Jisses vad stor och stolt han ska vara då!!
Nog har han ju åkt taxi själv förr, men det är länge sen nu.
När vi började åka taxi nu i höst sa han att han vill åka ensam, men det går ju inte eftersom vi slutar samma tid och han inte kan komma hem till ett tomt hus. Därför åker jag ju med.
Men nu är jag ju sjuk och kommer att vara hemma i morgon, så jag har meddelat skolan att de får skicka hem honom ensam så tar jag bara emot när han kommer.

Han kommer nog att börja önska att jag ska vara sjuk flera gånger :)

Skolstart med förlust

Skolorna har börjat, och när skolorna börjar vill kidsen shoppa.
Det ska vara nya häftiga kläder, skolväska, och så förstås en massa småtjafs.
Som sig bör.
Och det är roligt, det är det ju.

Så, vad gör man då när kidsen säger att de vill till grannstaden och shoppa eftersom den butiken de vill handla i (som t.ex skulle ha funnits i Maria Malm om det inte skitit sig) inte finns här i stan? Alla andra får ju nya kläder från den butiken, och man vill ju inte att kidsen ska bli mobbade för att de har "fel" kläder.
Det borde ju inte vara så, men så är det. Tyvärr.
Så var det redan när jag var ung, och jag minns ännu hur det var en gång när jag kom till skolan med jeans från ett av varuhusen, medan de flesta andra (inte alla förstås, inte på 70-talet) hade jeans från nån av modeshopparna.
Nå, hur som helst, de vill till grannstaden och shoppa, för där finns det de vill ha.
Klart att man far dit med dem.
Det gör de flesta föräldrar.
Och så ska man ju inte vara så naiv så att man tror att det bara är kläderna de shoppar där.
Noup, medan man ändå är där köper man väskan och småtjafset där också.

Och sen bli kidsen hungriga.
Kids blir ju det, ofta.
Så då passar hela familjen på att äta i grannstaden också medan man ändå är där.
Är det en riktigt lång shoppingdag tar man en kaffe senare också.

Och så har man skapat ett beteende som det är svårt att få ändrat på.
Man har gett upp (fast man kanske egentligen är av den åsikten att man borde shoppa i egen stad).
Och kidsen kommer oftast att shoppa i grannstaden.
För det gör "alla".

Att de sen, när den tiden kommer, måste fara dit och föda sina barn också, är en annan historia.
En väldigt trist sådan.

Skulle bra gärna veta (eller det är kanske bäst att inte veta) hur mycket pengar stadens affärsmän har förlorat till grannstaden den här skolstarten.

Älska din nästa

Det är mycket prat om vad som är normalt eller onormalt överallt just nu.
Allt har förstås sitt ursprung i nyheten om att det ska bli en pride-parad här i Jeppis nästa sommar.
Men hallå, vem kan säga vad som är normalt?
Vem kan döma andra?

Normalt är väl att vara en god människa som inte gör nåt för att skada andra.
Vad man gör hemma inom fyra väggar tillsammans med människan man älskar kan väl inte skada nån?
Kärlek kan inte skada nån. Punkt slut!!

Däremot kan fördömande och trångsynthet skada många.

Jag hör ju inte till kyrkan, men det finns en sak i bibeln som jag skriver under när som helst, och det är det där med älska din nästa.
Ni vet vad jag menar.

Jag ska på date, nej DIET menar jag!!

Tro det eller ej, men jag ska faktiskt testa en diet.
Jag behöver det nog minsann, för jag är rejält överviktig (och jätteviktig annars också, tycker gubben och kidsen), men jag brukar fnysa åt dieter.
Jag tror inte på dieter.
Jag tror på att ändra sin livsstil.
Men eftersom jag inte gillar att motionera och är sådär allmänt lat av mig så är det lite svårt att ändra livsstilen helt. Så jag ska försöka med diet nu, bara för att se om jag kan.

Det har ju funnits en hel hop med knäppa dieter genom åren.
Kommer ni ihåg den där med ananas och ägg (tror jag det var)?
Eller "bantarsoppan"? Iofs ingen dum soppa, men vem farao vill äta kålsoppa i veckor??
Tror inte heller på den där dieten där man ska äta mycket fett. Jo jag vet att det är många som säger att den är bra, men själv kan jag inte tro att det är bra att äta mycket fet mat. Inte på lång sikt. Har nån hållit på med det där i 30 år?
Eller den där dieten när man skulle blanda äggskal i yoghurten??
Ok, den hittade jag på nyss, men vissa känns faktiskt just så korkade.

Nå, den här som jag tänkte testa nu är den här 5+2 (eller heter den 2+5?) som jag har hört berättas om.
Går helt enkelt ut på (ungefär) att man två dar i veckan inte äter mer än 500 kalorier (600 om du är man), och däremellam lever man som vanligt. Man ska förstås dricka mycket också de där dagarna (nejnejnej, inte Cokis!!).

En gång för länge sen testade jag också att räkna kalorier, och då gjorde jag så att jag åt bara 1000 kalorier om dan (högst) måndag-torsdag och sen fick jag äta vad jag ville på helgerna. Då gick jag ner 11 kilo från januari till maj. Men det var faktiskt ganska jobbigt att hålla på och räkna kalorier så det slutade jag med sen.

Men nu tänkte jag testa det här så alltså.
Håll tummarna!!

(jag är nämligen skitbra på att inte fullfölja saker jag börjat med)