Drömmer.....

För att en dröm ska bli sann
måste man först ha mod
att uttala den högt.
Nu har vi gjort det.
Mikael och jag.
Jag vill inte berätta för mycket
för det här ligger nåt år
fram i tiden.

I alla fall så innefattar
den här drömmen
en egen ateljé åt mig
och idag har jag suttit
och fantiserat
om hur det ska se ut där.
Där ska finnas bra hyllor
för alla mina färger
och annat material.
Där ska finnas ett arbetsbord
mitt på golvet
så att jag kan
gå runt det och jobba
från olika håll.
Där ska finnas en tom vägg
att hänga alla tavlor på
och där ska finnas en skön
stol eller divan
att sitta och fundera i.

Sen, om det ryms
ska det också finnas en
liten fotograferingsplats
nära ett fönster.
Jag avskyr att fota med blixt
så jag vill helst ha dagsljus.

De hyllor och möbler
som ska vara där
ska vara färgglada
och hela rummet ska
se ut som gladkonst.

Det här är en dröm
som går att förverkliga
och den är inte ens dyr.

Och nu har jag sagt den högt.

Så nu vet jag att den blir av.

Nu börjas det!

I morgon ska jag inleda
höstens första vikariat.
Det börjas nu.
Innan vi vet ordet av
är det jul

Det har hänt mycket
de senaste veckorna.
Vi har stornjutit
av sommaren.

Simmat, målat,
fotograferat och sånt.
Och latat oss så
mycket vi hunnit

Och så har jag klippt
av mig nästan allt hår!!
Nu ska det bli grått igen!
Det där svarta färgen
jag hållit på med
i ungefär trettio år
är inte så bra för håret,
och nu när jag är så grå
måste jag färga så ofta
om det ska se snyggt ut.

Så nu får det bli grått
och se snyggt ut i stället.

Nog är jag jag
ned grått hår också.

Vilken sommar hörni!!!

Den här sommaren
kommer vi att minnas.
Den har varit full av liv.
Varm, svettig, solig
och framför allt skön.
Alldeles superskön!!

Det har varit kalas,
det har varit sol och bad,
och det har varit familjeliv.

Det har varit tavlor,
det har varit böcker
och väldigt lite TV.

Det har varit varma nätter.
Nattugglande för oss alla.
Det har varit
långa sovmornar
och kaffe på balkongen

Och den här sommaren
har varit lång.
Den började ju
redan i maj.

Och det bästa.
Den är inte slut än!

Växthus på torget

Det har blivit så fint
på torget i Jeppis!!
Där finns blommor,
där finns sittplatser
och där finns fina
glaspaviljonger.
Paviljongerna har redan
fått namnet "växthus"
i folkmun.
Det är ju så i Jeppis.
Allt får ett namn.

Och ja, varför inte?!
Växthus är bra.
Hus att växa i.
Glaspaviljonger
som ska få Jeppis att växa.
Inte i storlek,
inte i folkmängd,
men i gemenskap
och trivsel.

Ikväll ska de invigas.
Ikväll ska vi samlas där
Vi som bor i stan.
Vi som vill stan väl.
Som vill att den ska växa
till en stad som är vår.

Vi ses vid växthusen då.

Förr fick man alltid jobb.

Innan nån läser vidare
vill jag påpeka
att det här inte är ett
klagoinlägg.
Inte heller är det
ett "tyck-synd-om-mig"
inlägg. Inte alls.
Det är bara ett inlägg
där jag konstaterar fakta.

Jag är arbetslös
i sommar igen.
Man är det om man
är inhoppare på dagis.
Inga vikarier behövs
under sommarmånaderna.

Visserligen
är det ju skönt
att vara hemma på sommaren
men ändå finns oron där.
Oron för hösten.
Finns det jobb
eller går man arbetslös.

I elva år har jag
jobbat i branchen
men jag har ingen utbildning
för just det jobbet.
Massor med erfarenhet,
men inga "papper".

Jag hade möjlighet
till läroavtal en gång,
men då passade det inte
med min livssituation.
Och sen när det skulle ha passat
då var det för sent.

Jag kunde kanske
börja studera nåt.
Men, på riktigt,
jag är femtiosju år.
Inte är jag gammal,
men studerar jag i typ tre år
är jag sextio när jag är klar.
Vem anställer en
sextioåring när det
står tjugofemåringar i samma kö?
Ingen.
Det förstår man ju.

Förr, när jag var ung,
då fanns det alltid jobb.
Fast man inte hade utbildning.
Och många i min generation
började också med egna företag.
Det gjorde även jag.
Men min fotostudio
blev omodern
och jag slutade år 2006.
Jag har ett par utbildningar
i bagaget också men
de är hopplöst föråldrade.

Så nu hoppas jag på
många vikariat till hösten.

Eller en lottovinst.

Fast jag lottar ju inte.

Till Jeppis med kärlek - igen.

Det finns en del grupper
här på Facebook
där det diskuteras hejvilt
om saker och ting i vår stad.

Tyvärr ofta med en väldigt
negativ ton.
Som om man inte ens ville
se nånting bra med vår stad.
Allt vad som görs
skäller man på.
Görs det inget alls
så skälls det på det också.
De som skäller högst
sitter för det mesta
hemma i sin egen
lilla vrå och gläfser.

Men vet ni vad?
Lämna bilen hemma nån gång.
Gå ut på stan och bara flanera.
Utmana er själv lite.
Bestäm att ni just idag
ska se nånting bra i stan.
Nånting som är vackert.
Som kanske till och med
får er att le lite.
För man får faktiskt le
även om man vandrar
omkring för sig själv.

Och vår stad är ju så fin!
Vi har vackra hus
med sina gårdsplaner.
Vi har vinklade tak
som väder och vind
har gjort fina mönster på.
Vi har caféer, vi har muséer
och trots allt en hel del
trevliga butiker.

För att göra utmaningen
ännu roligare rekommenderar jag
att ta kameran med.
Försök fotografera
nånting som är fint.
För vår stad är full av det.

Man måste bara ha de
positiva ögonen med sig.

Om jag var fotograf.....igen

De som känner mig
vet att jag jobbade
som fotograf i 20 år
varav 15 år i egen studio.

Jag slutade 2006
när digitaltekniken
kom med stormsteg.
Då var det inte längre
möjligt att hålla igång
en studio med gammal teknik.
Dessutom var jag
ensamstående med Edgar,
och att det blev helt
enkelt för rörigt
att hålla ihop vardagen.

Ibland saknar jag det.
Saknar mina kunder.
Saknar känslan
när man tagit en riktigt
lyckad bild.
Saknar de glada vackra
studenterna och brudparen.
De superskojiga
barnfotograferingarna.

Sen kommer jag ihåg
verkligheten.
Jobb hela somrarna.
Alla lördagar
när man stod och
fotograferade ännu klockan fem.
De trista långtråkiga
dagarna i februari.
Räkningarna som
skulle betalas oberoende
av om du hade kunder eller ej.
Pensionsförsäkringarna.
Momsen och hyran.

Så det är nog bäst
att jag håller mig till
att måla Gladkonst
och fotografera till husbehov.