Stoppa världen!!!!

Kära maken och jag har tröttnat på världen.
Eller inte riktigt så,
men vi har tröttnat på elände och krig och våld
och annan idioti.

Ibland orkar vi knappt se nyheterna eller läsa tidningen.

Är folk inte kloka?

Millioner fly och det är viktigare att sälja vapen än att sluta kriga.

Vårt jordklot håller på att dö och det är viktigare att turistbranchen
blomstrar än att skydda den planet våra barn ska bo på.

Fast alla vet att utsläppen från flygplan är en av de största förorenarna.

Dagis- och skolbarn och åldringar blir de första offren för
sparande när det finns så mycket annat det skulle gå att spara på.
(Beslutsfattarna och pappersvändarnas löner t.ex)

Är folk inte kloka?

Ibland skulle vi ha lust att hyra en liten stuga nånstans
och skippa TV, dagstidningar, och dator.

Bara för att slippa allt elände ett tag.

Själva har vi ju det så bra.
Men hur går det med världen?

När folk inte tycks vara kloka.

Bloggtorka

Bloggtorka.
Det är ordet.
Har inte ens tänkt på att skriva nåt på ett tag nu.

Men det blir ju så ibland.
När livet är så fullt av liv.

Men det kanske lugnar ner sig lite nu.
Fyra jobdagar kvar till ett långt och skönt jullov.

Då ska jag göra så lite som möjligt.
Och bara sånt jag vill göra.
Hoppa av ekorrhjulet för ett tag åtminstone.

I jämförelse med många andra
har jag ju ett lugnt liv.
Men jag vill ha det så.
Jag vill ha tid att tänka.
Tid att måla
Tid att lyssna på tystnaden.

För mig är en tom kalender den allra bästa.

Stunder som den här.
Just nu.

Klockan tickar i köket.
Datorn surrar svagt.
Jag kan höra Mikael sova i sovrummet.
Nån enstaka bil kör förbi ibland.

Jag har tid att sitta och se när det ljusnar ute.

Såna saker.
Livet när det är som bäst.

Julen sitter inte i gardinerna.

Snart är det december,
och stora julstressen börjar för många.

Den här tiden på året brukar jag alltid skriva
ett anti-stress-julblogginlägg.

Jag brukar berätta lite om hur vi i
familjen "Prack-så-liiti-som-möjligt" firar jul.

Till lillajul tar vi fram el-ljusstaken
och ställer den i nåt fönster.
Om nåt av barnen råkar vara hemma får det barnet en liten julklapp.
bara nåt symboliskt, typ godis eller nåt.

Sen lever vi precis som vanligt,
med jobb, skola och hemmakvällar.
Tills jag bestämmer mig för att baka
eller inte baka pepparkakor.

Bakar jag inte, så är vi utan.
bakar jag, så får jag förbereda mig lite.
Jag vill helst vara ensam hemma.
Det ska helst vara på en ledig dag.
och jag måste lyssna på Black Sabbath.
På hög volym.
Annars får det vara.

Mamma och jag har som tradition att
baka Brobykakor tillsammans.
Men det är piece of cake (hahaa)
så det tar jag ingen stress av.

Vi hyssestädar inte, utan städar som vanligt.
Vi byter inte gardiner, för det tycker vi att är onödigt.
Vi handlar inte hysteriskt för ingen bryr sig.
bara det finns köttbullar och kålrotslåda,
och lite sånt är vi nöjda.
Man kan ändå inte äta hur mycket som helst fast det är jul.
och butikerna är ju knappt stängda alls
över jul numera.

Vi köper några julklappar år barnen,
och år våra föräldrar.

Vi har julgran (plast pga allergi).
men den brukar inte stå framme många dar.

Sen på julafton kommer mamma hit på mat.
Edgar är här,
och Moa kommer hit senare på kvällen.

Vi tänder lite ljus och njuter av att vara tillsammans.
Sen på juldagen och julannandagen
gör vi så lite som möjligt, bara latar oss och myser.

Nyårsafton har vi inte firat på flera år.

Sen börjar vi vänta på våren.

Var så god du kan.

Jag träffar på en muslimsk man ibland.

Jag känner honom inte bra, men våra vägar korsas nu och då.

Efter terroratacken i Paris kom han fram

till mig en dag och frågade om han får ge mig några 

små häften att läsa.

Om islam.

Förstod att han ville förklara.

Att han ville visa vad han tror på.

Att han ville ta avstånd från det som hänt,

och att det här var hans sätt att göra det.

Jag tog emot hans häften.

Det hade varit oartigt att göra annat.

Och jag lovade att läsa dem.

Så det har jag suttit och gjort i kväll.

För sånt intresserar mig.

Jag har läst stora delar av bibeln också,

fast jag inte är kristen.

Har även läst ganska mycket om buddhismen.

Om olika kulturer.

Om folks sätt att leva.

Det är alltid intressant att veta vad andra människor tror.

Vad de lever efter för rättesnören.

Och det är ju inga märkvärdigheter.

Vad religionen än kallas, 

så är grundregeln densamma.

Gyllene regeln.

Var mot andra så som du vill att de ska vara mot dig.

Hur svårt är det?

Jag tycker att det är väldigt enkelt.

Och jag behöver varken bibeln eller koranen

eller nån annan bok för att leva så.

Har sagt det förr, 

och jag säger det igen.

Jag tror inte på Gud, 

jag tror på att vara god.

Tragiskt.

En ung tjej har blivit våldtagen i Kempele.
De misstänkta är två nästan lika unga killar.
Två asylsökande killar.

Så tragiskt för flickan.
Och så onödigt av pojkarna.

Vad lär vi oss av det här?

Jag tror att vi måste lära våra flickor att vara aktsamma.
Många av de här pojkarna behandlar inte
tjejer som pojkarna här gör.
Vi behöver inte lära flickorna att vara fientliga
eller rasistiska.
Men vi måste lära dem att vara realister.
Att vara lite försiktiga i umgänget med de
här "nya", "spännande" och "snygga" killarna.
Läste att flickor dras till ställen där de nya
killarna bor, just för att de verkar spännande.

Men de har inte blivit uppfostrade  på samma
sätt som europeiska killar.
De ser inte på tjejer på samma sätt.
Det är bara att konstatera,
och det är inte rasism att konstatera det.

Skillnader finns.
På gott och ont.

Jag tycker att när de nya asylsökande
männen kommer hit, borde de få en kurs/föreläsning
i hur kvinnor ska behandlas här.
Och föreläsarna ska vara män.
Män som skulle säga:
"Nu är du här, så här behandlar vi kvinnorna,
de är lika mycker värda som vi är.
Tjejerna går lättklädda, men de är ändå
helt vanliga tjejer. Och våldtar du en tjej
åker du hem igen. Punkt slut."

Jag tycker att vi ska välkomna flyktingarna.
Oberoende varifrån de kommer.

Men våldtäktsmän ska åka hem igen.
Vi kan ju tyvärr inte skicka hem
finländska våldtäktsmän, men vi
behöver inga fler heller.

Äntligen!!!

Edgar och jag har målat i kväll.
Det var så kul och mysigt!

Och jag är så glad över att jag äntligen får måla med honom.
Ända sen han var liten har jag försökt.
Vi har testat kritor, tusch,
vattenfärger och färgpennor.
Han gillade tanken,
och tyckte det var kul medan
vi ställde fram allt.
Sen tröttnade han på två minuter.

Och där satt jag då med mina kritor.

Sen började jag måla tavlor.

Först tittade han lite ointresserat.
Sen en dag sa han att han också ville.

Nu målar han nåt nästan varje gång han är här.

Men det ska vara på canvas.
Det ska vara akrylfärger och ordentliga penslar.

Som en riktig konstnär.

Han har ett eget system också.
Vi tar fram en duk att måla på.
Sen frågar jag vilka färger han ska ha.

Han räknar upp dem
och jag portionerar ut dem på paletten.

Sen bara målar han
Och han gör de mest underbara tavlor.

Sorg och rädsla

Stiger upp och läser om de hemska
ofattbara terrordåden i Paris.

Sitter här i min trygga lilla värld
och känner stor sorg.

Känner rädsla också.
Inte för att själv bli offer för terrorism,
men rädsla över vad det här kan ställa
till med i världen.

När sådana här saker händer börjar vi
söka syndabockar.
Helt förståeligt, och inte mer än rätt.

Men vi ska söka de rätta syndabockarna.

Det är just nu som det är viktigt att inte döma
någon på grund av hudfärg eller nationalitet!
Egentligen är det viktigare nu än någonsin.

Alla muslimer är inte terrorister!
Alla mörkhyade är inte terrorister!
Alla tyskar var inte nazister heller.

Börjar vi nu dra alla över samma kam
så kan det gå verkligt illa.


Det finns onda människor här i världen,
som vill starta krig.
Jag misstänker att det är så här de gör det.

Vi ska inte låta dem få som de vill!!!