Det eviga väntandet

Det är ett enda väntande här nu.
Edgar väntar på eftermiddagen,
för då får han fara
till Villa Skata över helgen
Och så väntar han på
att det ska bli måndag,
för då börjar skolan.

Jag väntar ungefär
på samma saker som han,
förutom att jag hela tiden
går och väntar på att
telefonen ska ringa,
eller att det ska komma
mail om nåt eventuellt jobb.

Samtidigt med allt
detta väntande
ska man försöka njuta av nuet.
Inte helt lätt hela tiden
kan jag tala om.


Oh well, det är ju ändå fredag,
och så där annars
är livet riktigt skönt.

Bilder, bilder, bilder

Jag fyller mina dagar med bilder nu.
Massor med foton,
både gamla och nya.
Älskar att sitta och titta på,
och jobba med foton!

Har också en hop med canvas
som väntar på färg
och jag fyller dem
så fort jag hinner.
Massor med färg ska det vara!
Blommor, djur,
människor och träd.
Mustigt och fullt av liv.

Skulle jag få betalt
för att göra det här
skulle jag bli rik
för dygnets timmar
räcker inte till.
Jag har så roligt!!

Men så fort det blir
ett riktigt jobb
är det inte längre lika roligt.
Då kommer nämligen
byråkratin med i spelet.
Och det avskyr jag!
Dessutom skulle nog
allt man skulle förtjäna
gå i alla möjliga skatter
och andra avgifter.

Så, jag mårar på
och gör det jag gör.
Publicerar mina alster
på facebook,
och hoppas att så
att jag gläder nån.

Det är väl så det är som bäst.

En rejäl dos

Helt underbart är det!!!
Jag har verkligen
fått en rejäl dos av sommar
den här två dagarna.

Det har varit hav, vind,
blommor och sol.
Och så alldeles
fantastisk musik.

I går kväll var jag
till Strandis i Larsmo
och lyssnade på Armadis Rama.
Vilka musiker!
Och vilken glädje!
En härlig blandning av musik.
Reggaegung
och vackra människor
som det var en fröjd
att fotografera.

Jag hade sååå kul!!!!

Och så idag då.
Satt och donade med bilder
vid datorn (och bannades lite)
när mamma ringde.
Jag var lite motsträvig,
för jag ville göra klart
det jag höll på med,
men så for jag med ut i alla fall.

Vi tog en tur till Aspegrens trädgård.
Jag och mamma
och så en av hennes väninnor.
Aspegrens trädgård
är en riktig stressförstörare.
I den miljön går det
inte att vara stressad.
Och har man två gamla damer
som sällskap kan man
inte heller vara stressad,
för man måste ju vila emellanåt.

Och som grädde på moset
tog Mikael och jag
en biltur för en stund sen.
Vi åkte ut till Grisselören
och kände på lite havsluft.

Och det bästa är
att det ju är en dag kvar
av den här helgen

Få se var vi hamnar i morgon.

Pyssel med tanter

I kväll har jag pysslat.
Ja inte bara jag,
utan också mamma
och hennes kompisar
på äldreboendet där de huserar.

De har nog dagverksamhet där
och gör allt möjligt skoj,
men nu i juli har det varit paus.
Personalen ska ju förstås
få ha sina semestrar.
Så, eftersom jag är arbateslös
och gillar att pyssla,
så har jag varit där två
kvällar nu i juli.

För deras skull,
men också för min egen.
Det gäller att hålla
sig i gång lite.
Man blir lätt slö
av att vara arbetslös annars.

Och det har ju varit så kul!!

Det har varit några tanter,
och första gången
hade vi även en farbror med.
Han var så besviken
när han inte kunde vara där idag,
så vi gjorde en present åt honom.

Det är roligt att märka
hur försiktiga de är först,
Och hur de sen,
när de väl börjar på,
blir riktigt ivriga.

Självförtroendet
växer i takt med att
pysslet fortgår.

Somliga ser lite dåligt.
Somliga är darrhänta.
Men då hjälper jag.

De har redan börjat
fundera på julpyssel :)

I sorgen är vi alla barn

Sorg är konstigt.
Det är hemskt,
och det är....ja sorgligt.

När nån riktigt nära dör,
är sorgen djup och omskakande.
Om man förlorar en
äkta make eller maka,
eller en förälder eller ett barn,
går sorgen djupt,
så djupt att man inte
känner igen sig själv.

Så djupt att man kan göra
eller säga saker
som aldrig annars
skulle falla en in.
Och det kan ta år att
hitta tillbaka till sig själv.

Men ibland kan sorgen
efter en människa vara stor
fast man inte har varit
så väldigt nära.

Den kan vara chockerande,
den kan vara skrämmande
och den kan var djup.

Det finns inga regler för sorg.
Sorgen är alltid ny.

I sorgen är vi alla barn.

Skitväder eller mysväder?

Alla klagar på vädret.
Och jag menar alla.
Jag brukar inte göra det,
för jag tycker det är så onödigt
att sätta sin energi på
att klaga på nåt
man inte kan påverka.

För mig personligen
är det här ett bra väder.
Jag gillar inte riktigt hög värme.
I det här vädret
får jag använda mina
älsklingskläder.
Läderjackan och tightsen.
Tunikorna med lång ärm
och de blommiga kängorna.

Mitt kroniska eksem mår bra
för det gillar inte sol.
Det finns inte mycket mygg
och det är lätt att andas.

Men, det är klart.
Nu är det Jakobsdagar
och många evenemang i stan.
Då är det inte kul med regn.
Det förstår jag.

Men jag myser lite ändå.
Jag gillar det här vädret.
Och när kvällarna är mulna
tänder jag ljus i fönstret.
I färggranna ljushållare.

Det är vackert.

Det är sommar ändå
och jag är säker på att vi får
en solig och skön höst.

Målade en ängel

Igår målade jag en ängel.
Jag är inte det minsta religiös,
jag hör inte ens till kyrkan.
Men det var riktigt roligt
att måla min änglatavla.

Som symbol är ju ängeln vacker.
Även för en gammal
förhärdad ateist som jag.
Och jag gillar det vackra.
Så när jag fick
en änglabeställning
kändes det riktigt bra.

Det vackra är aldrig fel
Änglar är aldrig fel.

Vem vet,
kanske jag målar flera.