Livsstilsrenovering.

Håller på med lite
livsstilsrenovering här nu.
Först hade jag tänkt
att jag skulle bli vegan.
Det hade inte varit så
stor omställning
eftersom jag redan
är vegetarian.

Men då är det ju osten,
och fil med bär.
Dem vill jag inte skippa.
Äter nästan aldrig
ost på bröd numera
eftersom jag skippat
allt mjukt bröd.
Men jag brukar sätta
bondost eller feta
eller halloumi i
salladen ibland.

Potatis har jag
inte ätit på en månad.
Inte ris och pasta heller.
Har minskat rejält
på sockret också.
Bara när det är kalas
kan jag tänka mig
att äta en bit tårta
eller nåt annat.
Choklad åt jag
minst ett par
gånger i veckan förr.
Nu blir det inte
ens varje vecka.
Kaffe dricker jag,
med havremjölk.

Så nu består
mina måltider
av sallad med ost
eller nötter och frön.
Smoothies, fil med bär,
eller havreyoghurt med banan.
Torkade nässlor
och maskrosblad.
Mysli också ibland.

Men frukt och bär,
grönsaker och baljväxter,
Det gillar jag mest.

Tror att grejen för mig
är att vara sträng mot mig själv,
men inte för sträng.

Och vet ni vad?
Det börjar både kännas
och synas nu.

Acceptans

Jag börjar acceptera det.
Att jag är så här nu.
Det har nog varit på gång.
Jag har känt det
men inte velat erkänna det.
Jag blir aldrig som förr.
Men hur kan jag då veta
vem som är den riktiga jag?
Kanske det är den jag är nu.
Utom tröttheten då.
Det att jag kommer igång
först mot eftermiddagen.

Den här tillvaron
är inte så illa.
Så länge man bara är hemma
är det faktiskt rätt bra.
Men samhället kräver
att man ska vara delaktig.
Man ska jobba,
man ska vara social,
och man ska prestera.

Men vad händer om man inte orkar?
Då anses man vara sjuk.
Men jag känner ju mig mest trött.

Är det en sjukdom
att behöva leva i sin egen takt?
Är det en sjukdom
att inte riktigt orka med
den övriga världen?

Det kanske det är.

Och i så fall är jag ju sjuk.

Och jag accepterar
att jag kanske aldrig
blir riktigt frisk igen.

Tills vidare tassar jag på
här hemma.
I trädgården,
i min målarhörna.
Umgås med dem
jag behöver mest.

Trött men nöjd!

Dagen blev riktigt bra,
fast den började trögt.

Jag skickade iväg Edgar
med taxin som vanligt
tidigt i morse
och sen efter ett tag
somnade jag om.
Sov till lite över tolv.
Helt slut i luvan
när jag vaknade.
Som vanligt.

Men jag hade en träff,
så det var bara att
stiga upp och skärpa sig.

Ja nu var det ju inte
en sån där romantisk träff,
utan en träff med en vän
och hennes familj.
Jag hade lovat att
fotografera hennes barnbarn.

Det är såå länge sen
jag gjort nåt sånt.
Jag menar,
det är tretton år
sen jag slutade
med min fotostudio.

Men det var jättekul!
Barnen (och de vuxna)
var samarbetsvilliga
och allt kändes på nåt sätt
hemtamt och bekant.

Nu är jag trött.
Jag blir ju det när
jag gör nåt annat än
lallar på hemma.
Men det var absolut värt det.

Och jag blir aldrig frisk
om jag inte försöker.

             Passade på att fota lite av omgivningarna också när jag ändå var igång med kameran.

Onsdagsbabbel

Vilken slödag det varit!
Jag har sovit.
Halva dan sov jag.
Fast jag sov bra på natten.

Sen har jag inte gjort
så mycket annat.
Lagat mat åt Edgar
när han kom hem från jobbet,
och målat lite röd färg
på en tavla.

Det är kvällstorg i kväll,
men jag orkade inte fara.
Vädret är dessutom
riktigt trist.
Onödigt väder
brukar vi säga hos oss.

Så nu sitter jag här,
och försöker låtsas
att jag är kreativ
och skriver blogg.

Ibland hjälper det.
Man låtsas en stund,
och sen plötsligt
får man nån bra ide'.

Så inte idag.

Men, vad farao,
jag slöar idag då.

He sku kuna vaa värr.

Bilden har absolut inget samband med texten. Det är ett av mina halsband, och jag gillar färgerna.
                                                                           Att sånt.

Mycket och ingenting

Nu händer det mycket här.
Och så händer det ingenting.

Min utmattning lever
sitt eget liv,
och jag kan inte riktigt
glädjas åt sommaren
som jag brukar.

Men det är ändå sommar.

Jag försöker göra
sånt som jag tycker om.
Jag är med mina tavlor
på torsdagstorget i Jeppis,
jag målar en del,
och så ska vi få
en ny familjemedlem.
Ja inte ett barn då,
det är vi för gamla för,
men en liten hundvalp
flyttar in här om en månad.
En alldeles ljuvlig
svartvit Cavapoo-valp.
Vi har döpt honom
till (Frank) Zappa.
Jag ser sååå fram emot det!

Jag behöver nån
som tvingar mig ut lite,
Jag sitter inne allt för mycket.
Med Zappa får jag börja
ett mera aktivt liv
och det kommer dessutom
att vara superskoj!

Har tänkt visa
mina tavlor en del
i sommar också.
Första veckan i juli
finns jag i ett av glashusen
på torget i Jeppis,
och så ska jag också ha
tavlor utställda vid
välfärdsstationen i Larsmo.
Och i augusti blir det
skyltfönstret vid Lunds.

Så, som sagt,
det händer mycket,
men ändå ingenting.

Vet ni, jag tror att det är så det ska vara.

I mina tavlor är det nästan alltid sommar .

                                                Lilla coola Cavapoo-valpen Zappa. Vår nya
                                                familjemedlem.

                                          Bild från förra sommaren när jag ställde ut i glashuset.

Pappa och Mamma

Idag skulle pappa ha fyllt år.
96 år hade han blivit.
Nu blev han inte det
eftersom han dog
när han var 90.

Vår fina pappa!

Och så är det morsdag.
På söndag hade vi firat
dem båda två.
Så gjorde vi alltid.
Hela stökiga
glada familjen

Pappa och mamma
lärde oss att vara människor.
Lärde oss att
acceptera andra.
Lärde oss att tänka själva,
att man inte behöver
följa med strömmen.

De lärde oss kärlek,
och de lärde oss
att livet är glädje,
men att det också
kan vara sorg.

De lärde oss
leva med musik,
med konst, med dans.
De lärde oss naturen.
Glädjen i det lilla, det vackra.
En fågels sång,
vindens sus i träden.
Havets skvalp mot
strandens klippor.

De är båda borta nu.

Vi är så tacksamma
över att vi fick ha just dem.

Om att köpa bil.....och lite annat.

Sorry för att jag är
en så lat bloggare just nu.
Är fortfarande väldigt trött.
Men jag är på rätt
bra humör ändå
och har på nåt sätt
accepterat att det är så här.
Fortfarande går det
bra när jag är hemma,
men tröttheten kommer
när jag varit nån annanstans.

Det om det.

Vi har köpt bil idag!
När vi köper bil
gör vi inte som andra.
De flesta andra
vill ha en så ny bil
som möjligt
så billigt som möjligt.
Så gör inte vi.
Vi vill ha en så
gammal bil som möjligt
Så billigt som möjligt.
Alltså en som
ändå är helt körbar.
Inte nån veteranbil.
Och idag hittade vi en.
Den är från 1984,
den är välskött,
och den är lite medkörd.
Och den är grön.
Så bilsökandet
är över för denna gång.

Och så händer
det andra saker också.
Vi står ju i kö
för att få en hundvalp,
och nu fick vi höra
att valparna föds
i slutet av månaden.
Hoppas då att de
blir minst fyra stycken.
Vi är fjärde på listan.

Annars målar jag.
Som vanligt.

Och plockar nässlor.

Våren kom i år också.