Slut i luvan, men kreativ

Tänk att man kan vara så kreativ fast man är trött i huvudet! Men det finns ju olika sorts trötthet. Min har just nu haft att göra med det sociala. När jag är här hemma och bara får vara med mig själv och kära maken och hunden går det bra att göra allt möjligt.

Så, jag har varit kreativ. Inte målat så mycket, men städat och omorganiserat min ateljé, lagat papperspärlor och sen gjort halsband av dem, och pysslat med en del annat smått.

Och så har jag promenerat med Mikael och Zappa. Inte långa promenader, för det går inte när jag mår så här. Men korta turer varje dag. Och så småningom märker jag att det går bättre och bättre.

Så, det är nu jag ska akta mig. Det är när jag börjar må bättre som jag brukar hitta på nåt kul, träffa folk eller nåt, och så faller jag tillbaka i "slut-i-luvan-stadiet" , Det är en jäkla balansgång det här, men jag börjar lära mig. Och konstigt vore det ju annars, det är ju fem år nu sen jag blev sjuk. Eller, sen jag märkte att jag var sjuk. Men det är inte ovanligt att det tar många år med utmattningar. Och en jättebra läkare som jag var till i våras, höll med mig när jag sa att det känns som om jag aldrig mer skulle bli den jag varit. Det finns forskning på det sa han (men utvecklade det inte mera sen), att en person som varit utmattad aldrig går tillbaka till "det vanliga#.

Nåja, det om det. Annars har det här varit en bra dag. Vi tog en förmiddagspromenad i superfint väder, och sen har vi bara tagit det lugnt. Så som man gärna gör på söndagar.

Och jag har fotograferat lite fjärilar, igen.

De är så många nu, och såå fina.