Jag vill måla!!

Jag tecknar och målar igen!

Det har jag egentligen gjort i hela mitt liv, men ibland har min livssituation varit sådan att det varken funnits inspiration eller tid att göra det.
Jag är ju ingen konstnär, men har alltid tyckt om att teckna och måla.
Resultatet är inte alltid så bra, men det gör inget.
Det är glädjen i att göra det som är huvudsaken!

Pappa målade ju också, och honom kan man nog minsann kalla konstnär.
Först målade han ett hundratal landskap, mest för att öva sig, och sen började han måla underbara färgstarka surrealistiska tavlor. Alla med nåt sorts

budskap. Miljöförstörelse, sociala förhållanden, mänskliga rättigheter och liknande saker. En del av hans tavlor hänger här hos oss, en del hos mina syskon och hos deras barn och en del har mamma och pappa förstås själva på sina väggar.

När jag var sex år målade han en tavla av mig.

På den har jag en gul klänning och ligger på golvet och ritar.
Tyvärr finns den tavlan inte mer
Den brann upp då när vårt hem brann 2009.

Men jag kommer aldrig att glömma den.
Den var så jag.
Och den var han.