Moas band spelade och det var riktigt trevligt och bra.
Edgar var med, och han var väldigt stolt över sin storasyster.
Men ibland blir det för roligt.
För spännande.
Och Edgar tappar kontrollen.
Han är ju annars en väldigt duktig och snäll kille, men i vissa situationer spårar det ur.
Den här gången hände det efter konserten.
Han älskar ju att sjunga och dansa (uppträda), och nu ville han också prova.
Bandet hade ju slutat och scenen var full med instrument.
Han rusade iväg och ville upp på scenen.
I det läget finns det bara en sak att göra.
Man håller fast honom.
Det bästa vore ju att att prata och förklara, men det har man inte tid med då just.
För han är väldigt snabb när han vill.
Att hålla fast honom är ju ingen bra lösning, och det ser säkert illa ut för han är ju lika stor som jag och börjar vara starkare än jag också.
Men att ta tag i honom och hålla honom hårt tills man hinner förklara och lugna honom är faktiskt det enda man kan göra i den situationen.
Jag vill ju inte att att han ska söndra nåt, skada sig eller ställa till med nån kalabalik.
Men det ser som sagt säkert illa ut, och det är nog många som lyfter ett ögonbryn eller två.
"Vilken hemsk mamma!"
"Vilken ouppfostrad unge!
Men vi är varken hemska eller ouppfostrade!
Vi är vi.
Och vi gör så gott vi kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar