Söndagsfunderingar

Det här är en av de normalaste helger vi haft på länge.
Samma gamla rutiner och samma gamla slappande.
Och jisses så skönt det är!!!

Det har varit så mycket med allt på sistone så jag har gått lite på tårna hela tiden.
Först pappas sjukdom och sen när han dog, och sen har det varit oron för hur mamma ska klara sig.
Nu börjar jag se nån slags stadga i det hela igen så nu kan jag slappna av.
Börja tänka på vanliga saker igen

Fast det är klart att jag tänker på pappa också.
Ofta.
Saknar honom!
Senast idag när Mikael hängde upp två av hans tavlor här.
En i vardagsrummet och en i Edgars rum.
Men det är en vänlig saknad nu.
Som ett vemod bara.