Tanterna skulle på underkjolsuppköp, så de styrde stegen till ett av stadens varuhus.
Underkjolsutbudet i en del andra affärer hade kollats upp tidigare i veckan, men inte varit till belåtenhet.
Inte alls till belåtenhet.
Det säljs nämligen inte underkjolar mera.
Det säljs korvskinn.
Tyckte åtminstone den äldre av de två Tanterna.
Tanterna tittade, nöp i materialen, suckade och svettades.
Den tanten som var i stort behov av kjolfanskapet gick in ett bås för att prova.
In i kjolen kom hon, men det var nästan lögn att få ut henne.
Det spände och korvade sig och efter att de med mycken möda slitit och dragit en god stund lossnade spektaklet äntligen. Då var tantens lockar i oordning och kinderna glödde av ilska.
Tanterna muttrade och svor en stund medan de vandrade runt bland hyllorna i varuhuset för att lugna ner sig.
Då såg de den!
Den perfekta underkjolen!
Den var lös och silkig och hade spetsar och små lila blommor.
Spetsar och blommor?
Det var ingen underkjol!
Det var ett nattlinne.
Tanterna slog sina huvuden ihop och diskuterade saken några sekunder.
Inte kan man ju ha ett nattlinne under klänningen!
Eller?
Men om ingen vet det då?
Om man inte berättar det för nån!
Glada och fnissande styrde de stegen mot kassan för att betala för nattlinnet.
Och gissa om kaffet smakade bra sen!
(Den här historien är nästan helt sann. Det vet jag, för jag var med.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar