Det är precis så det är när man får barn.
Allt förändras.
Allt man trott sig veta.
Allt man trott sig förstå.
Och man inser vad kärlek är.
Kärlek i dess renaste och ärligaste form.
Och sen oron.
Den eviga oron.
Också den en del av kärleken förstås.
Man får lära sig att det ibland är kärlek att säga nej.
Att det är kärlek att göra sitt barn besviket.
För ibland måste man.
Och man förändras hela tiden när man har barn.
Man växer med sina barn.
För kärlek är att låta dem växa.
På dagens bild ser ni den som förändrade mitt liv för alltid.
Och som gör det än.
Varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar