Pappas flicka

Har tillbringat några timmar med pappa på sjukhuset idag.
Det blev att åka in med honom till bäddavdelningen igen, efter att han varit hemma i endast tre dygn.

Han är trött nu, vår pappa.

Jag satt där med honom och väntade på att de skulle komma och ta prover och sen flytta honom till den avdelningen där han ska vara nu över helgen. Höll honom i handen, smekte hans hår och sjöng lite för honom. Ibland öppnade han ögonen lite, men för det mesta slumrade han.

Jag satt där och tänkte på vilken pappas flicka jag var när jag var liten. Minns hur mysigt det var på söndagsmornarna när pappa var ledig. Jag brukade krypa upp i mammas och pappas säng medan mamma gjorde frukost och så lekte pappa och jag "Ett skepp kommer lastat". Det var jättekul tyckte jag!
Pappa läste också mycket för mig, och jag minns att jag satt i hans famn när jag "knäckte läskoden". Han hade också alla möjliga ramsor som han rabblade för mig och jag tror att det är just därför som jag älskar ord. Både gamla beprövade och att hitta på egna :)

"Jag är nog bra med dig", sa han idag när jag höll hans hand vid sjukhussängen.
"Ja, du är världens bästa pappa för mig" sa jag.
Då såg han lugn och nöjd ut :)