Babysteps

Läste ett blogginlägg här om dagen och även tillhörande kommentarer.
Det handlade om utländska män.
Utländska män betyder ju alla andra män än finländska
 (om man bor i Finland), men i det här
blogginlägget jag läste avsågs nog män som hade annan hudfärg än
finländska män.
Men vet ni vad?
Världen ser inte ut så där längre.
Finländska män kan också vara mörkhyade.
T.o. m fast de är födda i Finland.

Nå anyway, så handlade det om hur de där männen hade visslat och
ropat efter bloggskribenten, och hon var upprörd över det.
Och det förstår man ju, inte är det så kul det inte.
Hon tyckte att de här männen borde lära sig hur mn behandlar kvinnor
i det land dit de har kommit.
Och det borde de.
Och vi får sannerligen hoppas att de inte lär sig av den aspackade grannen då,
som slår både frun och barnen blå och gula varje helg när han kommer
hem från krogen.

Men på allvar nu då.
Man kan inte vänta sig att djupt rotade traditoner och tankesätt
försvinner av sig själva bara för att man korsar en landsgräns.
Om generationer av män i ett land uppfostrat till att tycka att en
kvinna som visar benen eller ansiktet eller håret är en hora som
man får kalla vad man vill eller göra vad man vill med så kan
det sannerligen inte vara lätt att komma till Finland eller
Sverige , där de flesta kvinnor går halvnakna hela somrarna.
Tjejerna på nattklubben är klädd i minimala kjolar och
toppar små som bikinis, men de är helt respektabla flickor
som man inte får röra.
Jag anklagar inte tjejerna, för de lever förstås som de blivit
lärda. Som vi gör i vårt land.
Men jag kan till en del förstå killarna också.

Tänk också på mannen som kommer från ett land där
kvinnor inte har nån talan i några frågor alls.
Hon får inte gå ut och sköta några ärenden eller ens
föra barnen till skolan.
Och hon får absolut inte se en man i ögonen när hon talar
med honom. Så har hon blivit uppfostrad och så har generationer
av kvinnor före henne blivit uppfostrade.
Så det är hennes man som sköter alla ärenden utanför hemmet.
Så har han blivit uppfostrad. I generationer.
Så kommer han till t.ex till Finland där han plötsligt måste
ha att göra med en massa kvinnor som ser honom i ögonen när
de pratar med honom.
De är chefer, lärare, läkare eller rektorer.
Och de är kvinnor.
Han kan inte förstå det, men han försöker.
Men ibland skiner hans kvinnosyn igenom, han kan
bara inte hjälpa det.

Men han fösöker, han gör sitt bästa.

Så vi får ta babysteps nu.
Ge dem lite tid.
Saker och ting förändras inte så där bara.
Och allt ska inte behöva förändras heller, människor har
faktiskt rätt att bevara sin egen kultur.
I den mån det är möjligt.