Edgar är ledsen nu.

Edgar är fundersam nu.
Och ledsen.

Hans farmor (mummi) har gått bort i helgen,
och han har många frågor.

Nu är det ju inte helt nytt för honom,
det här med döden,
men han funderar ändå mycket.

Nu är det lite andra frågor än
när hans moffa dog.
Då var det (och är fortfarande) frågor
om när han ska komma tillbaka,
när han ska öppna sina ögon igen.
Och sånt.

Den här gången vet han att det inte händer.
Fast han undrar över det ibland
ännu när det gäller moffa.

Men han har börjat förstå.

Han förstår nu att man är borta.
Att man inte kommer tillbaka.

Så nu undrar han över praktiska saker.
Han skulle vilja skriva nåt om henne.
Nåt som han kan ge åt prästen.
Som prästen kan läsa sen.
Han minns att prästen läste
en sak som jag skrivit på moffas begravning.

Han säger att han vill vara med
och bära mommis kista.
Det kanske kan gå att ordna.
Att han kan gå där med sin pappa.

Han undrar vad som ska hända
med alla mummis saker.

Och ibland tystnar han
och säger att han är ledsen.

Då kramas vi.