Och jag gråter igen.

Har suttit och läst den nyutkomna historiken om Jungmans skola.
Världens bästa skola!

Läste vad lärarna skrivit.
De förra rektorernas berättelse,
och nuvarande rektor Idas tankar och visioner
om skolan.
Berättelser som olika människor
ur personalen skrivit.

Och igen gråter jag.
Jag gråter för att det är så bra!
För att alla som jobbar med mitt barn
gör det för att de faktiskt vill.
De vill att han och de andra barnen
ska få ett så bra och rikt liv som möjligt.

Det är härligt att gå där
i korridorerna i skolan
och se och lyssna på allt som händer!

Se hur alla finner sin plats.
Hur alla känner sig trygga.
Accepterade, respekterade och älskade.

I år har jag förmånen att
få jobba i samma skola.

Den bästa skolan.

Citat ur boken: "En del behöver mera för att det ska bli rättvist"