Med taxi till Nykarleby.
Han har två provdagar i skolan där nu.
Helt ensam for han.
Han är så cool!!
Killen som alltid har nån med sig.
Som alltid har haft en förälder,
en assistent eller handledare
med sig överallt sätter sig i taxin
och åker iväg utan att riktigt veta
vad som ska hända när han kommer fram.
Lite vet han ju förstås.
han vet att nån möter honom.
Han vet att han ska bekanta sig med skolan,
och han vet att de kommer att
visa honom var han ska vara
och vad han ska göra.
Men ändå.
Det är långt till Nykarleby.
På många sätt.
Jag kände ingen oro alls hos honom innan han for.
Han är redo.
Redo att bli vuxen.
Min mammahjärna ropar: "STOPP!! Stanna tiden!!"
Mitt förnuftiga jag är stolt och glad
över att han är så duktig.
Över att vi kommit så här långt.
När man startar livet med ett barn med
Downs syndrom har man inga garantier.
Ok, det har man ju inte med andra barn heller,
men med ett barn med DS vet man aldrig.
Kommer han att lära sig gå?
Kommer han att lära sig prata så han blir förstådd?
Lär han sig läsa och skriva?
Funkar han socialt?
Saker som oftast kommer automatiskt
hos andra barn är inte alls självklara när man har DS.
Åtminstone tar det för det mesta längre att lära sig.
Men man gör så gott man kan.
Man inser att ibland är lite väldigt mycket.
Och man bryr sig inte så mycket om att
bekymra sig över vad han inte kan.
Man fokuserar mest på det han faktiskt kan.
Och han kan.
Jag tror Edgar kommer klara sig finfint i sin nya skola, om det sen blir Lannäslund eller Optima Nkby. Bra att han dessutom får prova på att själv ta sig fram, utan att någon är med. Du skriver att saker som kommer automatiskt hos andra, inte är självklara för DS-människor. Jag om någon vet hur du tänker. Jag har själv diagnosen ADD, och är allt som oftast avundsjuk på "normala" människor, som redan har allt detdär sociala "automatiskt". De behöver inte öva sig jättemycket på att koncentrera sig. De blir inte tagna som utvecklingsstörda fastän de inte är det. För så är det. Säger man att man har ADD, Asperger eller liknande, så blir man oftast bemött som om man vore utvecklingsstörd. Tyvärr. Men nu kom jag in på sidospår. Ursäkta.
SvaraRaderaTack för din kommentar och intressant att höra om dina erfarenheter. Allt för ofta tar vi saker och ting för givet. Alla ska helst vara likadana och annat gillas inte. Det har blivit bättre men det är lång väg kvar. Jag tycker ju att världen vore trist om alla vore lika. Men givetvis önskar jag ju att Edgar inte ehövde ha DS och att du inte behövde ha ADD. Men man är född som man är född, och det är inte mycket att göra åt den saken. Man får försöka göra så gott man kan. Just därför försöker jag skriva mycket om edgar och hur drt kan vara när allt inte funkar per automatik. För att göra det mera "vanligt", för att folk kanske ska börja förstå. Ha det bra! :)
SvaraRadera