Med Edgar är det inte helt enkelt.
Jag försöker se till
att vi har en programpunkt per dag.
Åtminstone.
Inte nödvändigtvis sport,
men nåt att göra.
Nåt ärende på stan,
eller nån träff med mommo
eller nån annan.
Vanligen räcker det med det.
Sen är han nöjd att
vara hemma resten av dagen.
Han har ju inga kompisar.
Han har sin iPad.
Och oss.
Det låter kanske hemskt,
att hans iPad är som en kompis.
En slags ersättning.
Men han har aldrig
haft kompisar på fritiden.
Utom i fotbollslaget,
och när han simtränar.
Men de är då.
Hemma är han ensam .
Det verkar dock inte
störa honom nämvärt.
Han gillar nog tanken
på att ha kompisar.
Men sen när det kommer
till att förverkliga det
är han inte så intresserad.
När vi träffar jämnåriga
släktingar t.ex sitter
han ändå helst med oss vuxna.
Eller om nån kommer hit
så går han in i sitt rum efter ett tag.
Så är det bara.
Och inte vet jag,
kanske det är bättre med
en iPad som kompis
än ingen kompis alls.
Och kanske är det som vanligt så,
att det stör mig mera än det stör honom.
Han är sitt vanliga coola jag han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar