Mamma, jag blir stressa!!

Försöker lära Edgar att
röra sig ute själv lite.
Bara korta sträckor,
som till simhallen t.ex.
Vi bor ju ganska nära,
så jag följer honom bara
en bit så att jag ser att
han fixar korsningen
vid Rådhusgatan.

Sen får han gå resten ensam.

Idag frågade jag honom
om han vet vad han ska säga
om nån kommer och försöker
få honom med nånstans.

Några andra kids t.ex,
som vill jäklas lite
och lura honom med nånstans.

"Mamma de e svårt,
jag vet int", var första svaret.

Sen blev han arg på mig.

"Jag blir stressa!"

Nå, till slut kom vi överens
om att han ska säga att
han ska och simma och
inte kan följa med.

Jag förklarade också
varför jag pratade om det här.
Att det är för att jag är orolig
för honom, och vill att allt
ska gå bra när han är ensam.

"Du behöver int va orolig,
jag klarar mig!"

Sa han.

Bestämt.

Hönsmamman är fortfarande lite orolig.

Men stolt.

Bilden är tagen i somras.