Tveksamt inlägg

När jag började skriva blogg för många år sen,
(då på bloggen.fi) skrev jag om allt.
Ja nästan allt faktiskt.
Mest om livet med Edgar.
Det var ju bara han och jag då, på den tiden.

Jag hade bestämt att jag skulle
skriva ärligt om vårt liv.
Om livet med ett barn med Downs syndrom.
Nu är han äldre (snart 17 år)
och vissa saker har jag blivit
lite tveksam till att skriva om.
Han läser ju inte bloggen,
och han skulle knappast bry sig,
men ändå......

Vill dock ännu skriva om hur det är,
hur vardagen är när han blir sjuk.
Trots att han är nästan vuxen
får jag vara hemma med honom
när han blir sjuk.
På det sättet räknas han som barn.
Han kan ju inte vara ensam hemma
annars heller så det är klart
att han inte kan vara ensam när han är sjuk.

För när han är sjuk är han liten,
trots att han är större än jag i storlek.
Mår han illa håller jag spyfatet,
behöver han tvättas (var som helst på kroppen)
så är det jag som gör det.

Han är liten då.

Han behöver smekas på kinden.

Han behöver lika mycket
praktisk hjälp som ett litet barn.

Och det är mamma han helst vill ha då.

"Mamma, kom, jag behöver dig", sa han idag.
Han kände sig ledsen och ynklig.

Och mamma är mamma.

Egentligen tycker jag att
alla barn borde få ha mamma
hemma när de är sjuka.
Ända tills de blir vuxna.

Downs syndrom eller inte.

Bilden är tagen för länge sen, men så här liten har han känts nu när han varit sjuk.