på det där med att vara gammal
och otrygg och ensam.
Det har ju varit på tapeten nu.
Åldringarna är många,
och det finns inte platser
så det räcker på åldringshemmen.
Där min mamma bor
finns det många som är ensamma.
Mest kvinnor.
Det är inte så många gubbar
på åldringshemmen.
Många av de som bor där
är ganska ensamma.
Man äter tillsammans,
har kanske nåt program
på dagarna, men sen,
när det blir kväll eller helg
kommer ensamheten smygande.
Många är otrygga
och känner sig ängsliga.
Så varför kunde de inte
få ha en rumskompis?
Där mamma bor har alla egna rum.
Små mysiga lägenheter.
Vackert så,
men ensamhet är inte mysigt.
Kunde inte de som vill få dela lägenhet?
Många av dem är riktigt goda vänner,
och skulle säkert inte ha nåt emot det.
Det skulle vara lite
som när studerande delar lägenhet.
Och tanterna och farbröderna
skulle ha både sällskap och trygghet.
Alla skulle kanske inte vilja.
Men jag misstänker att
många skulle tycka att det var bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar