Han har pappavecka den här veckan men det var meningen att han ändå skulle vara här på dagarna när hans pappa jobbar. Nu är de båda sjuka så han kommer inte alls hit.
Jag har vant mig rätt så bra med att vara utan min pojke varannan vecka men nu när jag vet att han ligger där och är sjuk så vaknar hönsmamman i mig. Jag skulle vilja trösta honom och pyssla om honom.
Jag vet ju att hans pappa tar bra hand om honom, det är inte så att jag oroar mig för det.
Det är mig det handlar om :).
Det är jag som är fånig.
Inte tror jag egentligen heller att Edgar ligger där och är ledsen över att han inte är hos mig, han har det säkert hur bra som helst, fast han är sjuk.
Meen, är man mamma så är man.
Inte mycket att göra åt.
Nå, på fredan kommer han hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar